Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Mitt bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MITT BIBLIOTEK
intressen; och finge jag leva i trettio år till,
skulle jag sannolikt komma att känna mig
hemma i hans bibliotek. Skulle han ha
någonting till övers för mitt, för den del därav som
uppstått mellan 1895 och 1935? Jag hyser
åtminstone ett svagt hopp; i varje fall ställde
han med glädje upp ett nytt förvärv, Esaias
Tegnérs ”Samlade skrifter” i elva band.
Traditionen är inte död, fast livet går vidare.
7.
Innan jag lägger bort pennan, skulle jag
vilja beröra en rent praktisk fråga.
Mitt bibliotek är bundet, och vackert
bundet — sent omsider. Att ha många obundna
böcker är nära nog en pina; det är besvärligt
att ordna dem, svårt att begagna dem, de
pryda inte sin plats, och vid flyttningar bringa
de ägaren till förtvivlan. De kunna till och
med framkalla ett slags leda vid böcker;
spruckna ryggar och felande titelblad bringa
till mognad förtvivlade beslut att för
framtiden undvika bokförvärv. Att skicka böcker
till inbindning är å andra sidan dyrbart och
blir alltför sällan av; för många är det en
oåtkomlig lyx. Jag tror inte att det finnes
något land, där kärleken till böcker har så
djupa rötter som i England, där den
intellektuella nivån inom litteraturen är högre än
där, och jag tror att det hänger samman med
att den engelska bokhandeln uteslutande
tillhandahåller bundna böcker. De ha trevnad
med sig, man kastar inte bort dem, de förlora
inte sitt värde och sjunka inte snabbt ner till
ett slags pariaexistens. Den som skaffat sig ett
par hundra volymer har redan något som ger
ögat tillfredsställelse, och i varje fall har han
ingen källa till bekymmer. Trasiga luntor,
som samla damm, som glida kull på hyllorna
och bli sneda, kunna inte framkalla och
underhålla de känslor, som en anständig människa
bör hysa för sitt bibliotek.
Jag tror därför att det vore ett stort
framsteg och en verklig vinst, om de svenska
förläggarna kunde besluta sig för att skicka ut
alla böcker i ett enkelt och billigt klotband:
allmänheten borde helt enkelt ställas inför ett
fullbordat faktum, på det att alla frestelser
måtte undvikas. Jag tror att det i längden
skulle bidraga till att öka bokinköpen. Böcker
skulle komma att bevaras och vårdas bättre.
Allt som gynnar den litterära kontinuiteten
höjer också den litterära nivån; ingenting är
mera barbariskt än att intresset koncentreras
uteslutande på det nykomna, det alldeles
färska, på böcker som flyktigt läsas, snabbt
glömmas och med förakt kastas bort efter ett
par år.
Ett bibliotek består av bundna böcker:
bandet är beviset på att man ämnar återvända
till boken, att den är mera än förströelse för
stunden, att den står i samband med ens
behov, tankar och känslor. De gamla
andaktsböckerna, bibeln och psalmboken, bönböckerna
och postillorna, såldes heller aldrig annat än
bundna, ty de voro avsedda att brukas och
bevaras. Men det är syftet med alla verkliga
böcker; varje bok, varur man på allvar hämtar
något, är en andakts- och uppbyggelsebok.
Och ett hem utan böcker är inte något hem:
den skenbart periferiska frågan om ett
biblioteks yttre beskaffenhet betyder sålunda mer
än vad man vid första ögonkastet skulle tro.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
