Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agnes von Krusenstjerna: En vagn stjälper. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGNES VON K R U S E N S T J E R N A
själv gjorde det tycktes han förstå hennes liv.
Århundradens visdom blickade ut ur hans
milda ögon. Med den vita turbanen lindad om
huvudet brukade han efter slutat arbete sitta
utanför sin dörr om eftermiddagarna rökande
sin långa kiffpipa.
Då såg han drömmande ut över den gamla
förfallna arabiska fattigkyrkogården, genom
vilken en smal stenig stig ledde upp till
landsvägen som förde till staden. Gulbränt gräs
och små gröna buskar vajade sorgmodigt för
aftonvinden. En liten get, bunden nära en
gravsten, bräkte klagande. Ett par
arabkvinnor sutto nedhukade med vaggande huvuden
framför någon ny grav. Långt bortifrån
hördes signalhornen från bilar och bussar
och från andra sidan de eviga havsvågornas
slag mot en stenig strand.
När då madame Marcabrun ilade förbi
honom på högklackade skor nästan springande,
snubblande mot gravarna för att hinna
omni-busen ned till Stora Zoccon, märkte han henne
knappast.
Försjunken i en värld, som kanske hade
sina rötter i hans eget hjärtas minnen, var
han okänslig för tingen omkring sig. Med det
långa smala skaftet till kiffpipan ritade han
ibland en långsam cirkel i luften kring sin
turban, som hade han inneslutit sin kropp och
själ med den fina strimma av blå rök som steg
upp från piphuvudet. Han varseblev inte att
de små okynniga arabpojkarna, som med
sviktande, behagsjuk gång på bara fötter släntrade
ned mot havet, skattade det stora fikonträdet
på dess djupt blåvioletta frukter. Han hörde
inte heller det sjungande pratet inifrån skjulet,
där hans hustru och svägerskor och uråldriga
svärmor slagit sig ned på kuddar på lergolvet
och njöto av te och kakor. Inte heller träffade
honom den hånfulla glänsande blicken från
Fatma, som likt en dolk borde skurit ett snitt
i hans bruna nacke. Hon hade nu varit gift ett
år med honom och väntade ännu inte något
barn.
Det enda som kunde väcka honom ur hans
dvala var när den medelålders franske herrn
kom ut från sin avdelning av huset, där han
över vintern inhyst sig, sina gamla föräldrar,
hustru och fyra småbarn. Denne, monsieur
Pintat, fetlagd och med ett par blixtrande
glasögon, bakom vilka man aldrig fick tag
i hans blick, som om själva hans pupiller
smält in i de runda glasen och flutit ut i dem,
skrek och hojtade alltid som om han haft en
hop tröga mulåsnor framför sig. Han öste ur
sig en massa ovett och anmärkningar om de
kalla rummen, den sura veden, den illa skötta
arabkyrkogården . . . Han fick inte Selam att
resa sig, men han störde honom så att det
stillsamma drömmande leendet i det gulbleka
ansiktet förbyttes till en min av upphöjd
ironi. Och när monsieur Pintat äntligen flyttat
sig bort och inte längre skymde utsikten med
sin ljusgrå kostym och sina livliga nervösa
åtbörder, ritade Selams långa pipa åter en
cirkel i luften kring den vita turbanen.
Allt detta tänkte nu inte madame
Marcabrun på där hon denna söndagseftermiddag
satt nere vid badstranden. Hon såg bara med
dyster blick ut över havet och läppjade på
sitt te som svalnade i vinden. Hennes eget
förflutna oroliga liv sjönk aldrig riktigt till
botten av hennes själ. Det pickade i
nervtrådarna på henne ända ut i fingerspetsarna, som
nu voro kalla. Det låg på lur i hennes hjärna
bakom alla dessa års flyktiga tankar på
vardagens bestyr och tröttsamma, ideligen
upprepade händelser. Ibland knöt sig det förflutna
dock samman till en hård boll av nerver, blod
och flytande, klisteraktig hjärna och stötte till
hennes sinnen hårt och obarmhärtigt. Då
anlitade hon som förr på sina resor morfinet
och en mulen himmel blev plötsligt blå, en
sol som dolt sig stack henne med sina strålar,
det regngrå havet fick ett skimmer som av en
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
