Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agnes von Krusenstjerna: En vagn stjälper. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGNES VON KRUSENSTJERNA
behövde vaka över den vackre Maurices vägar.
Å, det var den gamla oron från förr, vilken
oemotståndligt likt en flod runnit tillbaka i
en fåra som redan torkat ut. Den gjorde
hennes minnen åter blanka, liksom en flods
vatten, när det rinner till, får bottnens
stenar att blänka och kommer mossan att åter
grönska vid dess stränder. Hon var åter den
unga hustrun som blivit lämnad ensam
hemma, medan mannen redan sökte sig
förströelser utomhus. Det var en vanvettig tanke.
Hon var ju åldrad. Philippe vilade i sin grav
sedan många år. Men det hjälpte inte —
hennes hjärtas nya älskade var Maurice, och
Maurice dröjde allt längre borta.
Slutligen en dag klädde sig madame
Marca-brun fin och vandrade ned till staden med fast
avsikt att ta reda på vad Maurice hade för sig.
Om hon så skulle gå in i vartenda hus måste
hon finna honom och snoka rätt på hans
hemligheter.
Hennes vandring blev inte lång. Redan på
en av de nya bulevarderna blev hon stående
på trottoaren vid åsynen av en ung herre
och dam som stolt kommo ridande till häst.
Maurice såg henne inte. Med hästen i skritt
red han långsamt förbi henne. Hans ansikte
med lysande ögon var vänt mot den unga
flicka som red vid hans sida i en av dessa
stramt åtsittande riddräkter och med höga
blankskinnsstövlar, som kommo henne att
likna en förtjusande gosse. Madame
Marca-brun kände igen henne — det var engelska
konsulns yngsta dotter, berömd för sin
kvickhet och skönhet. De två där uppe på
hästryggarna voro helt upptagna av varandra och
tycktes ej ha tid att se ned på gatan. I stället
såg det ut som om de funnit något i
varandras ögon, som de voro så fördjupade att
utläsa att det gjorde dem alldeles okänsliga
för omgivningen.
Madame Marcabrun stod kvar med handen
så hårt knuten om sin väska att knogarna
vitnade. Hpn var också vit i ansiktet då hon
fortsatte en bit och slutligen sjönk ned på en
stol utanför ett kafé och med hjälplös min,
som om hon inte haft pengar att betala med,
beställde en kopp kaffe. Här blev hon sittande
stirrande ned i bordets marmorskiva.
En sak som man upplever för tredje, fjärde,
ja femte gången upphör icke att göra lika
ont som den gjorde första gången. Såret som
genom omilda stötar rivs upp på nytt och
på nytt blir outhärdligt inflammerat, rött och
djupt. Bacillerna tränga in i det — snart
sprids varet omkring. Madame Marcabruns sår
blödde och hettade. Hon fick än en gång feber
av det. Nu gällde det inte Philippe längre,
men med outsäglig förvåning förstod hon att
smärtan var densamma. Hon ägnade ej Marthe
en tanke. Maurice var otrogen — det var mot
henne, Clotilde, han var trolös. Först denna
Marthe — nu den engelska flickan, snart en
annan, snart en tredje! Varje gång skulle det
kännas som om han flydde ur Clotildes armar.
Tårarna droppade plötsligt ur hennes ögon.
Då betalade hon hastigt och gick utan att ha
rört kaffet. Hon vandrade hemåt med
flyktande steg. Och först när hon kom till
arabkyrkogården och på långt håll såg sitt vita
hus och havet där bakom undrade hon om hon
skulle säga något till Marthe. Ja, hon måste
dela med sig av denna smärta — hon måste
lassa av den i en ung kvinnas knä. Porten
smällde igen efter henne och hon stod på
tröskeln till Marthes rum.
Marthe, intet ont anande, såg upp där hon
satt vid fönstret med sitt handarbete. Madame
Marcabruns ord störtade ur munnen på henne,
innan hon hunnit tänka sig för.
— Maurice är otrogen, skrek hon och
stödde sig mot väggen. Maurice är otrogen,
skrek hon igen och gick fram över golvet som
tycktes gunga under henne.
Hon sade inte att han var otrogen mot
Marthe. Hon måste bara skrika ut denna
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
