Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cora Sandel: Alfred. Novell. Översättning av Karin Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CORA SANDEL
Ett hemligt nät, som undergår operation av
specialister. Klickar det i sina funktioner, så
dit med nya rör, nya åderbitar. När Alfred
går förbi, har han känslan av att hela laget,
en efter en, hejdar sig i arbetet och står och
tittar. Men kanske det bara är inbillning.
Han går. Det är ingen obetydlig sak. Hans
ena ben är mycket kortare än det andra. Det
har visserligen en förlängning i form av en
otympligt tjock sula, ett slags sockel, men för
kort är det i alla fall. Och det långa böjer sig
bakåt i båge, som om knät satt åt galet håll.
Han sliter loss det korta benet från marken,
om om han slet upp något med roten. Huvudet
följer kroppen i en egen, starkt svängande
rytm, händerna i en annan. Och för varje steg
är det samma våldsamma energiutveckling på
nytt. Det knakar och brakar i skor och livrem.
Det dröjer inte länge, förrän svetten bryter
fram. På det hela taget påminner Alfreds gång
om en kraftig men långsam maskin i arbete.
Det går nämligen inte fort. Han är som
ångvälten, buller och brak och fruktansvärd
styrka, men ingen fart.
Detta är Alfred efter en olyckshändelse.
Efter någonting plötsligt och förfärligt, som
tog honom bakifrån och slungade honom in i
ett mörker, som han fick värka sig en lång,
långsam väg ut ur igen . . . Smärtan kom in
och hämtade honom. Den borrade sig in dit,
där han var, lyckades sticka liv i honom med
sina långa sylar, drev honom med piskor och
skorpioner fram till dag och fullt medvetande.
Ett sammelsurium av bandager, gips, omslag
och lurande plågor, ett virrvarr, som han
måste lära sig hitta i, var kvarlämnat åt
honom, låg ditslängt åt honom på en säng.
Det skulle han hjälpa sig fram med
hädanefter.
Han var en gång lika bra vuxen, han, som
karlarna i gatgropen. Inte var det så länge
sedan heller. Man kan räkna det i månader.
Åtskilligt av vad som fordras för att vara som
de, har han fortfarande, kraftiga skuldror och
hals, bröst och nävar. Han är bara inte
komplett längre. Det fattas en bit här och en bit
där. Han är skev och krokig. Och han är
alldeles galet ihopsatt. Så som han var tillstökad,
blev det ju som det kunde.
På långt håll är han enbart grotesk. En
karikatyr som går.
Men på nära håll ser man Alfreds ansikte.
Ett pojkansikte, som alltför fort blivit en
prövad mans. Det har mognat utan att ha
linjer till det, det har mer innehåll än det är
byggt för. Ögonen är överfulla av det. De är
plågsamt intensiva, plågsamt blå, iakttagande
erfarna och skygga, ser mer än de borde både
av framtid och av förflutet och allting
omkring sig och är som hypnotiserade av synen.
Underliga ögon, det är alla ense om.
Gripande ögon. Men misstänksamma. Litet
hånfulla också. Skrämmande på det hela taget.
Inte att undra på, stackars pojke. Det var bara
svårt nog för föräldrar och syskon förut.
Alfred vet detta och mera till. Har han inte
hört det med sina öron, så vet han det ändå.
Han har kommit tillbaka från mörkret
ramponerad, men med nerver och sinnen av en ny
vass skärpa, som gränsar till kval. Han
registrerar mycket mer med dem än han önskar
och som är bra för honom.
Visst måste han gå med käpp. Endera dagen
måste han ge sig och gå med käpp. Inte någon
liten och lätt. En stor och stadig en, en
gam-malmanskäpp. Länge klarar han sig inte på
det här viset. Ideligen måste han stanna och
torka pannan under hatten, låta
hjärtklapp-ningen lägga sig. Han kommer hem, som en
trasa, utkörd, så att det bara är att låta dem
stödja honom bort till soffan, ordna för
honom där, lägga upp benen, stoppa en kudde
under huvudet och breda en filt över honom.
Göra honom förebråelser.
— Du går för långt, Alfred! Att du skall
gå så långt! Var du inte i parken? Där finns
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
