Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Ahlenius: Antisemitismen - Anmälda böcker - Hugo Valentin, Antisemitismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER AHLENIUS
yrkesfördelningen i flera fall var ytterst
olycklig, och att sålunda advokaternas och
läkarnas antal voro oproportionerligt höga, särskilt
i Berlin, där enligt Alfred Rosenbergs först
efter nazismens seger modifierade, av Valentin
godtagna statistik 50,2 % av alla advokater
och 47,9 % av alla läkare voro judar. Dylikt
måste naturligtvis hållas i minnet vid
bedömandet av den antisemitiska aktionen i
Tyskland. Vad beträffar den av judar ägda
eller ledda pressen, så har även dess makt och
betydelse vida överdrivits, men sant är, att den
genomgående anslöt sig till den stresemannska
försoningspolitiken, som var de
tysk-nationella och nazisterna en styggelse; den var
givetvis inte antisemitisk, men den var å andra
sidan inte alls intresserad för judiska
spörsmål eller judenheten som sådan, och i varje
fall var den inte tillnärmelsevis så
inflytelserik som den tysk-nationella och antisemitiska
Hugenbergkoncernen.
I gengäld är det ju lätt för Valentin att
peka på de utomordentliga kulturinsatser som
gjorts av tyska judar och på den glödande,
av prins Max av Baden omvittnade
patriotismen hos judiska storindustrimän som Max
Warburg, Albert Ballin och Walther
Rathe-nau; den senares varning för den fara, som
ligger i att trehundra män i alla länder i
inbördes samverkan leda kontinentens
näringsliv, har av den antisemitiska
lögnpropagandan vänts mot honom själv: Rathenau har
gjorts medansvarig för den sak han
uttryckligt varnat för. I sanning upphöjda metoder!
Beträffande den judiska radikalism, vars starka
framträdande i Tyskland så ofta påtalats,
framhåller Valentin eftertryckligt, att såväl
den troende juden som den judiskt-nationelle
ställa sig bestämt avvisande till denna rotlösa,
”historielösa” typ, som — medger han — kan
ha en rent destruktiv verkan. Detta är en
mycket viktig åtskillnad, därför att faktiskt
dessa helt olikartade kategorier ofta med
upp
rörande orättvisa skäras över en kam.
Skarpsinnigt och fint jämför Valentin denne från
alla nationella traditioner och känslor, även
de judiska, lösryckte, internationelle jude med
de representanter för det så kallade rena
för-mlftet, som i skepnaden av exotiska
främlingar uppträdde i
sjuttonhundratalsfilosofer-nas, exempelvis Montesquieus, arbeten och där
fingo uppvisa ”oförnuftigheten” i alla
europeiska samhällsskick och sedvänjor. Även
härvidlag måste dock ihågkommas, att den tyska
konservatismens antisemitiska inriktning till
stor del bär skulden till att så många judar
sökte ly i det radikala lägret. Valentin har
säkert rätt i, att judarna annars ha minst lika
stor läggning för att bli konservativa och
samhällsbevarande, vilket också i stor
utsträckning är fallet i länder där de mötts med
förtroende och behandlats väl, såsom Holland
och Skandinavien samt England, där ju till
och med det konservativa partiet i dess
moderna form grundades av juden Disraeli.
Den gamla satsen, att varje land har de
judar det förtjänar, har dock ingenstädes
besannats så fruktansvärt som i Ryssland. När
detta land suckar under de bolsjevikiska
tyrannerna och dessa räknar så många judar i sina
led, må man dock betänka, vilken sådd av hat
och förbittring, som blodiga förföljelser och
pogromer sedan decennier utsått bland de
ryska judarna. Men även här är det blott den
”historielösa” judiska intelligensen som
anslutit sig till kommunismen, medan den stora
massan av Rysslands judar tillhörde det
borgerligt liberala kadettpartiet och sålunda
hälsade med glädje endast den första
revolutionen. Bolsjevikrevolutionen däremot var
högst ovälkommen för de talrika judiska
småhandlarna och hantverkarna, vilka, trots att
all antisemitisk agitation numera är
förbjuden — något som för övrigt också är fallet
i Holland! — genom inflation,
industrialisering och statskapitalism utarmats till det
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
