Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harry Martinson: Två kapitel ur ”Nässlorna blomma” - Avsnitt om tioårsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ KAPITEL
de kunna lyfta klotet och slå någon i huvudet
med det. Det syns att de vilja.
De dra sig nu med klotet och trasdockan ut
på det ödsliga golvet — rummet är
osedvanligt stort — det är rätt långt bort till den
nya mänskan vid dörren; de stulta i kapp dit
och ha klotet med en bit, men så överge de
det och gå fram och slå den nye. Det gör
inte något ont. De slå honom bara med
hand-flatorna på benen.
Martin ler vänligt mot dem och flinar till
var gång de slå, liksom för att uppmuntra
dem, för det gör ju inte alls ont eller så. Men
innerst inne så är det lite stickigt och pinigt,
för de två rackarna säjer: ”Boff du, boff du”,
och sånt säjer man till hunden när man är
unge, och sånt säjer man till det som inte är
mer värt än hunden, så det är nog adress
även på små brev i så fall, och det är nog
som Gussum-Kalle säjer, att fan började när
han var liten och var sin mormor till stort
behag.
Men äntligen sade Aron något till Pernilla,
och då sade äntligen Pernilla:
— Ta stolen och sitt fram här och ät
lite, here!
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
