Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thomas Mann: Sjöresa med ”Don Quijote”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖRESA MED ”D 0 N QUIJOTE”
fall få se något nytt ansikte dyka upp. Där
finns vidare ett bord med unga holländare,
som uppenbarligen äro ute på en nöjesresa
och ständigt avfyra väldiga skrattsalvor, och
slutligen ett femte bord, där kaptenen intar
sina måltider tillsammans med ett distingerat
amerikanskt par, som fufflat litet med sin
ålder. Vid tedags och efter middagen sitta
alltid de två makarna vid varandras sida i
musiksalongen och läsa. Detta skulle vara
en fullständig förteckning, om vi inte också
hade ressällskapets enjant terrible, en knotig
yankee med utskjutande mun, den
anglo-sachsiska fiskmunnen — det är under den
(och inte under hakan!) som poliserna i
London knyta fast hjälmens rem; han är en
man på cirka trettio, har skaffat sig ett bord
för sig själv, har alltid en bok med sig till
bords och bryr sig inte om en katt. Å andra
sidan kan man få se honom spela
shuffle-board nere på Touring Class med judiska
emigranter. Hans isolering väcker anstöt, han
är inte omtyckt. Flera gånger har jag sett
honom göra anteckningar, både i däckstolen
och vid bordet. Det är inte helt som det skulle
med honom, det märka vi alla. Man isolerar
sig inte på det här sättet för att i stället göra
bekantskaper i Touring Class. Förmodligen
är han författare och lever på dålig fot med
samhällsordningen, hur korrekt klädd han än
är på kvällarna. En liten smula avundas jag
honom den fasthet, med vilken han drivit
igenom sitt privata bord, och jag är litet
svartsjuk på de judiska emigranterna, som han
anser värdiga att umgås med. Lika bra som
de skulle förmodligen jag kunna följa
tankegången i hans anteckningar, det säger mig
min stolthet, om jag också erkänner, att mitt
intresse för ögonblicket är mindre socialt än
estetiskt-psykologiskt inriktat.
Hela dagen har jag glatt mig åt Cervantes’
episka skämt att låta den andra delens
äventyr — eller åtminstone några av dem — växa
2. — B. L. M. 5.
fram ur Don Qui jotes litterära berömmelse,
det vill säga ur den popularitet, som han och
Sancho åtnjuta tack vare ”deras” roman, det
betyder den stora historia, där de äro
avkonterfej ade. De skulle aldrig ha kommit till
hertigens hov, om inte det höga herrskapet redan
kände det besynnerliga paret så väl från sin
lektyr och hade blivit förtjust över att nu få
se dem båda personligen och ”i levande livet”
och få ha dem som gäster hos sig. Det är
någonting nytt och unikt: jag tror inte, att det
i hela världslitteraturen finns någon mer
romanhjälte, som på detta sätt lever så att
säga av sin berömmelses berömmelse, av det
faktum att han blivit besjungen, ty att vissa
kända figurer helt enkelt komma igen i stora
romancyklar — som hos Balzac — är en helt
annan sak. Deras verklighet blir visserligen
legitimerad, förstärkt och fördjupad genom
att man redan tidigare gjort deras bekantskap,
men den art av illusion, som de inrymmas i,
är ändå alldeles densamma som förut. Hos
Cervantes är det mycket mer av romantisk
sinnrikhet och ironisk magi med i spelet. Don
Quijote och hans väpnare stiga i den andra
delen ut ur den verklighetssfär, som de
ursprungligen tillhörde, ur den roman, i vilken
de hade sin existens, och kliva, glatt hälsade
av sina läsare, livslevande, som potenserad
verklighet, in i en värld, som på samma sätt
som de själva i förhållande till den förra,
”tryckta” världen representerar ett högre
stadium av realitet, fastän även den är en
fabulerad värld. Sancho kan alltså tillåta sig det
skämtet att säga till hertiginnan: ”... och
hans stallbroder, som också är med i
historien, och som heter Sancho Panza, det är jag.
det, om man inte har bytt bort mig i vaggan,
jag menar på tryckeriet.” Ja, på ett ställe låter
Cervantes till och med en figur ur den hatade
falska fortsättningen på hans bok uppträda
för att personligen få erfara, att den ”Don
Quijote”, som han litterärt hör ihop med,
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
