- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Maj 1935 Årg. 4 Nr 5 /
18

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thomas Mann: Sjöresa med ”Don Quijote”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

THOMASMANN

omöjligen kan vara den rätta och autentiska.
Detta är volter alldeles i E. T. A. Hoffmanns
stil; och man förstår för övrigt var
romantikerna ursprungligen fingo denna teknik ifrån.
De voro inte precis de största av alla
konstnärer, men de ha finurligare än andra
reflekterat över konstens och illusionens vitsiga och
komplicerade spegelperspektiv, och just
därför låg den faran så nära till hands, att de
med sin ironi upplöste formen. Det skadar
inte att komma ihåg, att denna risk alltid
är förenad med alla försök att låta
fabulering och verklighet i humor och ironi skära
varandra. Det är bara ett tuppfjät till den
rena vitsen, till trick- och kneptekniken, till
alla de bluffkonster, där formen upplöses och
ingen verklig tro på formen längre finns kvar.
Jag har själv låtit mina läsare få tillfälle att
se Josef, Jaakobs son, sitta i månskenet vid
brunnen och jämföra honom livslevande med
den idealiserade bild, som årtusendena skapat
av honom. Jag hoppas, att ett sådant
arrangemang kan förenas med verklig och hederlig
konstnärlig teknik.

Den 22 maj.

Varje dag uppmanas vi på svarta tavlan
att vrida tillbaka våra klockor en halvtimme
till fyrtio minuter — i går var det trettionio.
Officiellt skall det ske vid midnatt, men vi
fullborda den betydelsefulla akten redan strax
efter middagen, så att — om inte natten
skall bli alltför lång — i stället kvällen blir
förlängd och vi vid musik och böcker kan
repetera en tid, som vi egentligen redan ha
genomlevat. Ja, det är inte utan en viss tvekan
vi låta visarna på nytt börja uppmäta en tid,
som de redan två gånger passerat. Tio gånger
trettionio minuter, det blir sex och en halv
timme, som vi på den här resan komma att
förlora, nej vinna. Förflyttas vi alltså tillbaka
i tiden, samtidigt som vi förflyttas framåt i

rummet? Det är självklart och allmänt känt,
men vi upprepa det på nytt för oss själva:
om vi reste vidare åt väster, så att vi kommo
tillbaka öster ifrån, så skulle på vägen
tidsvinsten stegras till maximum, bli till en hel
dag och spränga almanackan, för att sedan
försvinna igen; och samma blir resultatet
även om vi återvända inte runt jorden utan
samma väg vi kommit. Det är ingenting att
sörja över. Vinsten i tid betyder ingen vinst
i liv, och om vi försökte lura kosmos och,
sedan vi kommit över, varken foro vidare eller
tillbaka utan bara bleve sittande där med våra
vunna sex timmar, så skulle den livstid, som
organiskt beskärts oss, inte ökas med en
sekund.

Vilka gymnasistfunderingar! Men förhåller
det sig inte så, att det är någonting puerilt
med den kosmologiska världssynen i
jämförelse med dess motsats, den psykologiska?
[Jag kan inte låta bli att här tänka på Albert
Einsteins blanka och runda barnaögon.] Det
är verkligen min mening, att den humana
världssynen, som fördjupas att omfatta
människornas liv, har en mognare, mera vuxen
karaktär än alla spekulationer om
Vintergatan — jag säger det med den djupaste
respekt. ”Individen må ha sin frihet att syssla
med vad som lockar och roar honom och vad
han tror är nyttigt”, säger Goethe, ”men
människans egentliga studium är människan.”

Vad nu beträffar ”Don Quijote”, så är det
verkligen en besynnerlig historia, naiv, högst
nyckfull men suverän i alla sina motsägelser.
Jag kan inte låta bli att skaka på huvudet åt
de inströdda novellerna, så farligt
sentimentala som de äro och till stil och smak
fullständigt identiska med de produkter, som
diktaren just ville förhåna: läsaren kan faktiskt
i boken finna precis hur mycket som helst av
just den vara han skulle avvänjas ifrån — en
högst behaglig avvänjningskur. Man vet ju
också, att Cervantes efter ”Don Quijote” själv

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 22 09:23:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-5/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free