- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Maj 1935 Årg. 4 Nr 5 /
30

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Kaj Munk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HENNING KEHLER

konstnärliga uppgifter, som det är omöjligt
att komma förbi. ”En Idealist” är ospelbart
i den form det föreligger. En bearbetning är
mycket vansklig — den förkortade
bearbetning, som Det Kongelige företog, var olycklig
och gjorde icke rättvisa åt vare sig Munks
intentioner eller talang. Till och med
iscensättningen (av en för ändamålet införskriven
tysk) var förfärlig. Men om Munk beslutar
sig för att med tanke på ett nytt uppförande
göra en ny bearbetning av ”En Idealist”, och
om det kommer upp med en annan
skådespelare i huvudrollen och i konstnärligare regi —
blir stycket då en seger? Jag tillåter mig
betvivla det. Trots enstaka scener i stor
dramatisk stil kan ”En Idealist” knappast räddas
åt teatern. Dess eld blir omogenhet, dess
intelligensbetonade lyrism får karaktär av
pubertetsgenialitet, när de alltför långa
monologerna utsättas för rampljus. Och läsdramats
charm går så lätt förlorad, ty den beror just
på det omisskännliga intrycket av begåvad
ungdom och dramatisk improvisation.

Kaj Munks drama ”Ordet” har enligt, vad
han själv meddelar nedskrivits under loppet
av några få dagar. Häri ligger ju icke något
otroligt — man behöver endast tänka på
vilket tempo Holberg måste ha varit uppe i,
när han diktade huvudparten (och den bästa
parten) av sina komedier. Vad som förvånar
är de utomordentliga tekniska framstegen. Det
var inte bara det, att ”En Idealists” diktare
icke kunde konsten att skriva för teatern, det
verkar osannolikt att han överhuvudtaget haft
mer än möjligen en vag och drömmande tanke
på teatern, medan pennan jagade över
papperet. Att den i alla fall slog dramatiska
gnistor på sin väg må närmast betecknas som
en slump. Men i ”Ordet” träder Kaj Munk
fram som den färdige dramatikern, som
mästaren. Att också detta mästerskap berodde
på en slump, har hans senare produktion
visat. Men om Kaj Munk alltså skrev ”Ordet”

omedelbart efter ”En Idealists” uppförande
och tämligen ohöljda fiasko, behöver man inte
tvivla på att han arbetade under ett starkt
intryck av sitt första möte som diktare med
teatern, med scenen och dess krav. Att han har
snabb uppfattning och förmågan att känna
hur landet ligger bara genom att sticka fingret
i marken har han senare visat så ofta, att
ingen tvivlar på hans anpassningsförmåga.
Detta är förklaringen till att ”Ordet” saknar
de nybörj arfel och den omogenhet, som göra
”En Idealist” omöjlig för teatern. I ”Ordet”
förekomma inga retoriska uppvisningar, det
är fritt från lyrisk svada och djupsinniga
resonemang. Man kan nästan påstå, att där
inte finns en överflödig replik, och att varje
replik, även den obetydligaste, står i ett
bestämt förhållande till skådespelets idé och
har vuxit i dess klimat och konkreta jordmån.
Men därtill kommer, att skådespelet rent
handlingsmässigt är uppbyggt med klok
ekonomi, nästan med rutin, och att välkända
”populära” medel ha använts för högre
ändamål. Detta gäller både karaktärerna i stycket
och intrigen, vilka i alla hänseenden äro
inventarier som man återfinner i hundratals
romaner och föga djupsinniga skådespel, som
alla sett sina bästa dagar innan ”Ordet” kom
till. Det är därför begripligt, att vissa
anmälare ha velat förse ”Ordet” med etiketten
”folklustspel” — det vill säga det är icke
begripligt eller motiverat, om man som
utgångspunkt har kritisk sympati eller kritisk
insikt. Ty visst finns det drag av folklustspel
i ”Ordet” om man ser på skådespelets ”hur”
och ”med vilka medel”, men sannerligen icke
om man betraktar dess ”vad”. Detta ligger på
ett helt annat och mera sällsamt plan än det
triviala, där man så ofta har mött samma
personer och deras vardagliga vedermödor och
glädjeämnen.

Det enda man uppnådde genom att förse
”Ordet” med etiketten ”folklustspel” var att

30

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 22 09:23:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-5/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free