Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Kaj Munk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING KEHLER
sinnessjuk idealist med sympatisk (och något
oljetrycksartad) Kristuslikhet. Kanske det
vore riktigare att spela rollen mera inkognito?
Johannes skall sträva efter likhet med
Frälsaren — det är ju en del av hans galenskap —
men han skall inte likna den populäraste
frälsarbilden till den grad, att publiken redan
av den orsaken överfalles av religiös vämjelse.
Alla bifigurerna äro förträffliga, och för
deras skull håller jag fast vid mitt påstående,
att ”Ordet” är den bästa kulturkomedi som
skrivits i Norden sedan Holberg skrev
”Erasmus Montanus”. Bonden, prästen, skomakaren
och läkaren äro typer som vad fyndig
dramatisk utformning beträffar väl kunna ställas
vid sidan av Erasmus’ föräldrar, klockaren,
gårdsfogden och Jakob. Att Kaj Munk har
haft ett annat syfte med sin komedi än
Holberg med sin, att han till slut givit avkall på
komedislutet till förmån för en nödvändig
allegori, det bör icke menligt inverka på
värdesättningen av hans komedi. Slutet på
”Erasmus Montanus” är för övrigt tämligen
matt. Och dock anses denna komedi som
Hol-bergs bästa eller näst bästa.
Efter ”Ordet” kom Kaj Munk med ”1
Bræn-dingen”, som aldrig blivit uppfört. Det är
tillägnat ”Mästaren, som är död”. Härmed avses
Georg Brändes, som dog år 1927. Skådespelet
är svagt. I fråga om idéinnehållet anknyter
det till ”En Idealist”. Och återigen är
idealisten en materialist (enligt
adertonhundra-talets språkbruk). Som Brandesstudie är
professor Krater misslyckad. Kaj Munk har
tydligen aldrig känt Brändes annat än genom
tidningarnas myter. Med den verklige Georg
Brändes har professor Krater inte mer att
göra än Lohengrin eller Othello. Och Herodes
har inte blivit mera dramatisk, mera gripande
av att placeras i ett danskt vardagsrum från
tiden omkring 1912 (Brändes’ sjuttioårsdag).
Och vad diktarens Pegasus beträffar kan man
säga, att om den i ”En Idealist” flög nästan
för nära solen, så travar den i ”1 Brændingen”
omkring på jorden och gör på det hela taget
ett överansträngt intryck.
”1 Brændingen” ansluter sig så nära till
”En Idealist”, att man nästan kan tala om
en upprepning. Kaj Munk kan inte släppa sitt
ämne, övermänniskan som gör uppror mot
kärlekens gud och i idéns namn slungar hela
materien jmot himmelen — varpå den faller
ned igen och krossar honom. Både Herodes
och professor Krater äro skildrade med
sympati — en sympati, som tydligen till
förutsättning har Nietzsches ”övermänniska” och
Georg Brändes’ internationella och lokala
agentur för fenomenet i fråga. Tiden har löpt
ifrån ”Brand” — en blodlös etiker utan
festlig lastbarhet.
”Efter skönhet hungrar tiden.” Är det därför
Kaj Munk flyr till ”renässansen”? Nietzsche,
som inte kunde ta livet av en fluga, inbillade
sig ju att han älskade renässansens
hänsynslösa kraft och dess viljemänniskor, för vilka
ett giftmord på morgonkvisten ersatte
knäfallet framför krucifixet, även om de också
kunde förena båda delarna. Det är kanske den
sistnämnda tanken som fallit Kaj Munk in vid
läsningen av Francis Hacketts dåliga bok om
Henrik VIII: Hans nästa skådespel har denne
engelske renässanskonung till huvudperson
och heter ”Cant”. Det uppfördes på Det
Konge-lige år 1931 — alltså året före ”Ordet” —
och gjorde stor lycka både hos
teaterkritikerna och hos publiken. Men åtminstone
”Politikens” anmälare skulle ha sparat på
sina lovord och sin hyllning, om han hade
känt till det skådespel Kaj Munk hade
liggande i skrivbordslådan därför att Det
Konge-lige inte vågade spela det (professor Einar
Christiansen var rädd att sluttablån, undret,
skulle verka löjlig och fördenskull blasfemisk
— en, som det visade sig, och som
professor Christiansen också ärligt erkände efteråt,
ganska onödig farhåga).
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
