Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Kaj Munk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAJ MUNK
”Cant — ett skådespel om Henry VIII och
Anna Boleyn” har fått en felaktig titel. Det
borde kort och gott ha hetat ”Cant”, och om
det inte varit nog: ”ett skådespel om konung
Henrik VIII och hans kardinal (Wolsey)”. —
Anna Boleyn är en biperson.
Huvudpersonerna äro Henrik och Wolsey, men det är
kardinalen, som Munk i ond avsikt ägnar
huvudparten av sitt intresse. Den ene prästen
sticker gärna ut ögat på den andre, och Kaj
Munk sticker gladeligen ut båda. Skådespelets
motto är som vanligt anmärkningsvärt. Kaj
Munk har hittat det i en av sina läroböcker
från universitetstiden (en missionshistoria)
och det är av Goethe: ”Alla epoker, under
vilka tron intar en maktställning, likgiltigt i
vilken gestalt, äro strålande, upplyftande och
fruktbara för samtid och eftervärld.”
Henrik och Wolsey äro Herodes och Krater
med bibel och krucifix i den hand som icke
för dolken eller räcker giftbägaren. Dråpare
äro de båda, Henrik med tillhjälp av bödeln
i Towern, Wolsey i tanken.
I Magter! Krist, Guds Søn! Du Himlens Dronning!
hjælp mig, aah, hjælp, at dette aldrig sker,
gør mig til Pave, saa ieg kan forhindre —
lad ham dernede, lad ham dø — lad Svinet
i Rom dø snarest, lad ham dø i Dag!
gør mig til Pave, før det er for sent!
”Cant” är i formellt och tekniskt hänseende
en förträfflig Shakespearepastisch, men det är
betydligt mera. Genom att kombinera den råa
viljan till makt med det religiösa hoppet om
en himmel och fruktan för ett helvete, genom
att koncentrera sig kring Cant har Kaj Munk
varierat sitt älsklingstema på ett pikant sätt,
serverat det i en sås, som han har särskilda
förutsättningar för att blanda.
I stället för Herodes och konungen i
Betle-hem, Mikkel Borgens Jakobskamp, Krater
begravd i kristendom så när som på den hand
han agiterande sträcker upp, svängande ett
papper med några malätna fraser på, ha vi
här Henrik VIII och Wolsey, det vill säga en
naiv maktlidelse, som åberopar sig på
förbund med Gud, två köttsliga syndare, som
korsa sig omsorgsfullt och för Kristi sårs
skull göra alla djävulens gärningar. Det är
komplicerat, men det är överraskande, och
saken är framställd med starkt sinne för den
dramatiska förkortningen, för den stora
scenen och för det verkningsfulla framträdandet.
Strunt i de psykologiska detaljerna —
författaren är sina figurers förtrogne och
med-brottsling (praktiskt taget samma sak). ”Cant”
är ett ovanligt skådespel, och det kom som
en välbehövlig poetisk-dramatisk uppryckning
efter de föreställningar i den kulturhistoriska
bilderboksgenren (Sven Lange, Carl
Gand-rup), som Det Kongelige till föga förnöjelse
presenterat de sista åren.
Skulle Kaj Munk vara på väg att för dansk
teater bli vad Henrik Ibsen varit för norsk,
August Strindberg för svensk teater? Varför
skulle man inte kunna få hoppas det? Men
Kaj Munks nästa skådespel, ”De Udvalgte”,
blev en besvikelse. Det var inte nog med att
det var ett dåligt skådespel, det var så otroligt
dåligt. Man kan inte få i sitt huvud, att det
är skrivet av samme dramatiker, som har
givit oss ”Cant”, ännu mindre ”Ordet”. Det
är ohjälpligt dilettantmässigt. Framförandet
hjälpte absolut inte upp saken — låt vara att
det är svårt att inse, hur föreställningen hade
kunnat undgå att bli ett fullständigt fiasko
utan den speciellt engagerade Poul Reumerts
förträffliga spel som Akitofel. Men det var en
enskild prestation, som därtill icke stod i
samklang med skådespelets idé, ty om Akitofels
ondska hade varit så uppenbar som den blev
i Poul Reumerts framställning, så hade han
naturligtvis inte kunnat föra en människa
bakom ljuset.
Också Davidgestalten är tillskuren efter
samma mall som Herodes, Mikkel Borgen,
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
