Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Kaj Munk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNINGKEHLER
Krater, Henrik och Wolsey. De äro alla
”utvalda” — om av Gud eller Satan lämnas
därhän. Det är lika mycket som talar för båda
möjligheterna. Den Gud Kaj Munk tror på
då och då har en faiblesse för övermänniskor
— han måtte väl inte lida av
mindervärdig-hetskomplex? Men så mycket är säkert: hans
Gud tycker inte om ljumma människor. David
är som de andra stor i sin skröplighet, han är
i och för sig inte ett spår bättre eller
annorlunda än de andra — det bör nämligen icke
räknas honom till godo, att han är en
gammaltestamentlig konung, på förhand säker på
Guds tillgift och välsignelse. Det är ju en sak
som Kaj Munk inte kan göra något åt. Det
är någonting han inte kan komma förbi —
fastän han gör de mest ohederliga
ansträngningar för att förvanska den bibliska
berättelsen. Vad han vill visa i David, Guds
”utvalde”, är en man som är ett rö, en stackare —
men dock stor, därför att han är kallad av
Gud och har ett krav på Gud. En farlig lära.
”Förbannad vare klyvnaden i människosinn.”
Det är inte på långt när en så god idé att
bygga på som i ”Cant”, men så har också
Kaj Munk byggt så illa på den som gärna
möjligt. Han har på ett frånstötande sätt
förvanskat den bibliske David genom att låta
Batseba förföra honom i stället för tvärtom.
Han har förspillt de dramatisk-sceniska
möjligheter, som finnas i bibelns uppträde mellan
profeten Nathan och kung David — profeten
blir en löjlig liten hovfunktionär, en
biktfader, som köres på dörren som en uppstudsig
tjänstflicka. Värst är emellertid den brist på
smak Kaj Munk ådagalägger i skådespelets
stil. Han vill använda både högtidligt tal och
modern jargong. Verkan är rent förfärlig.
”De Udvalgte” visade, att Kaj Munk
ingalunda var den färdige dramatiske diktare, som
teatervännerna hade hoppats. Det visade, att
han tvärtom är i fantastisk grad omogen, att
han vad vissa ämnen beträffar lider av
sjuk
liga tvångsföreställningar och att hans geni
ännu inte kommit ur pubertetsålderns kris.
Det goda han hittills presterat som dramatisk
diktare, visade sig i ljuset av ”De Udvalgte”
bero på lyckträffar snarare än på driven
kunnighet och förmåga att behärska dramats
teknik och teaterns medel.
Hans journalistiska artiklar från samma tid
visade, att han i fråga om sin
karaktärsutveckling befann sig i en kris. Inte heller han
hade kunnat bära medgången. Här måste
inskjutas, att Kaj Munk åren omkring 1930
hade utvecklat en livlig skribentverksamhet i
olika tidningar och att han hade visat sig i
besittning av en utomordentlig slagkraft, en
polemisk effektivitet, som går långt utanför
det vanliga. Ett urval av artiklar och
polemiker från hans första period skulle kunna
bekräfta, att Kaj Munk under några år stod
i främsta ledet bland våra kämpande
journalister — i munter, stridslysten stil. Men
också som journalist gick Kaj Munk hastigt
tillbaka. Det gick bra så länge han tänkte
mindre på sig själv än på saken. Då det blev
tvärtom, blev hans verve trist, hans hugg
riktade mot honom själv. Sitt journalistiska
sammanbrott fick han uppleva i polemiken med
Chr. Reventlow. Inte så att denne var farlig —
framför allt inte för en man som Kaj Munk.
Men Munk var farlig för sig själv. Han
tappade först masken, sedan koncepterna. Kvar
på valplatsen stod Chr. Reventlow med den
viktiga minen hos en liten pojke, som har sagt
”Undan med dig!” till en större pojke just
som denne oförhappandes och utan
främmande tillskyndan trillar i vattnet.
Kaj Munks resebrev ”Vedersø—Jerusalem
Retur” (1934) äro både lättvindiga och
poetiska, irriterande och hänförande. Men de
äro för vårdslöst avfattade för att kunna ha
varaktigt litterärt värde. Improvisationen är
Munks värsta fiende. Han är inte tillräckligt
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
