- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Maj 1935 Årg. 4 Nr 5 /
41

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eskil Sundström: Engelsk rojalism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ENGELSK ROJALISM

tär. Han ger resonans i en ultramodern och
skeptisk själ som Bernard Shaw. Karl XII
står för hans inbillning upp i det larmande
tjugonde seklets levande hjältar, och det
förefaller som ett rent missöde, att Shaw ännu
icke skrivit en pjäs om den svenske
nationalhjälten. När Carpentier i London placerade
den brittiska nationens boxarchampion i
horisontalt läge, hälsade Shaw litet extatiskt i den
främmande triumfatorn en återuppstånden
Karl XII. Här är en legendgestalt som evigt
skall vandra genom tiderna och blixtra fram
i varje nytt ögonblick av tapper bragdvision.
Var finns i engelsk kungalängd en figur som
kan taga plats vid sidan av Gustav Vasa som
nationell idol? Ljuskonungen från Norden har
införlivat med sin gärning den stora politiska
romantikens odödliga livsmakt. Det står en
outplånlig helgd kring våra kungaannaler,
som man näppeligen kan finna motsvarighet
till i England.

Där är egentligen blott den levande kungen
sakrosankt. Man är till det yttersta känslig om
suveränens person. Att rita vrångbilder av
kungen vore liktydigt med den mest urbota
blasfemi. I Sverige kunna vi, som bekant, få
se konungens person framförd i en komiskt
karikerad revyfigur och hans majestät själv
kan gå och bevittna spektaklet. I England
vore ett liknande utslag av aktuell komik
a priori otänkbart. I Sverige skulle det å
andra sidan, åtminstone för ett par tiotal år
sedan, ha betraktats som ett ganska misslyckat
och osmakligt trick att presentera Gustav
Adolf eller Karl XII som sceniska
gyckelbockar. Nu går naturligtvis också det för sig.
Att skoja med gamla kungar går däremot
utmärkt väl an i England. Queen Bess får
alltemellanåt låna en idealiserat förförisk
förklädnad åt revysångerskor som kvittra om sex
appeal och tvivelaktig älskog.

Vår speciella svenska veneration för döda
kungar är ungefär lika förklarlig som den

engelska respektlösheten i det hänseendet. Den
dikteras av en i mångt och mycket korrekt
historisk värdering.

Englands största politiska minnen äro, med
få undantag, icke förknippade med episoder
som på en gång förhärligat konung och folk.
Snarare har kunglig ansvarsförgätenhet
stimulerat folket till självhävdelse. Drottning
Elisabet är, jämte i viss grad drottning Viktoria,
undantaget. Det är för resten en kuriös ödets
skickelse att två kvinnor framträda åtminstone
som symboler av de mest blomstrande skedena
i engelsk utveckling.

3.

Jag antar, att om man aldrig så noga söker
efter en riktigt konungsk engelsman man
svårligen kan påträffa någon mera fulländad
exponent i det skrivande skrået än Morning
Posts briljante ledarförfattare, mr lan D.
Colvin. Mr Colvin är i många stycken en
utpräglad politisk romantiker och han rider
gärna vissa käpphästar, men han är i
utomordentlig grad välinformerad, och han är
därtill genomträngd av en bastant toryism och en
glödande patriotism, som minst av allt borde
förleda honom till glorifiering av folket på
kunglighetens bekostnad.

I ”The Germans in England”, som kom ut
under världskriget, en historisk granskning
av Hansaförbundets mystiska världsmakt, ger
han en märklig bild av engelsk kungamakt.
Som en röd tråd går genom detta agitatoriskt
antityska men likväl i stort sett samvetsgranna
verk författarens fosterländska harm över
kungars svek eller svaghet. På elvahundratalet
var Hansans inflytande i England så fast
grundat, att till och med gillena kallades
hanshus. Mr Colvin följer Hansans aktivitet
i England från dess begynnelse och han
konstaterar att i fem sekel perspektivet
utrikespolitiskt sett är ett och detsamma: den krönte
härskaren, frivilligt eller ofrivilligt, hemligt

41

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 22 09:23:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-5/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free