Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eskil Sundström: Engelsk rojalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELSK ROJALISM
Hans förutnämnda distraktion gentemot
kejsaren gällde Marockofrågan och fick, genom
kejsarens brist på balans, den omedelbara
följden att driva fransk och engelsk
diplomati i armarna på varandra. Om han därmed
definitivt bidrog till Tysklands inringning,
kan det likväl näppeligen skrivas på hans
diplomatiska talangs konto. ”Såvitt jag kan
minnas”, skrev Balfour 1915, ”kom kung
Edvard aldrig med ett enda viktigt förslag
beträffande de stora politiska frågorna.”
Det vilar en milt tragikomisk atmosfär
kring denne godmodige och sorglöse dyrkare
av kvinnor, vin, mat, cigarretter, kortspel och
hästar, som genom fruktansvärda
tidsomstän-digheters spel i sina motståndares ögon antar
gestalt av en listens sannskyldiga demon, ”en
satan, ni kan inte föreställa er, vilken satan
han är” — för att citera systersonen i Berlin.
Helt komisk blir han som objekt för from
rojalistisk fetischism. Varken monsieur
Mau-rois eller någon annan har haft så mycket
roligt att berätta om de gladaste och
piffi-gaste Parisaktrisernas och de kosmopolitiska
finanshögdjurens speciella patronus som kung
Edvards överchaufför i en diger volym, som
han lade som blomma på sin herres grav.
Lojala undersåtar tiggde om favören att med
sina händer få vidröra — icke kungen, det
vågade man inte — men bilen. Man kastade
näsdukar på vägen, för att majestätet — den
ohelige bonvivanten — skulle i nåder åka
över dem. Man bildade kö för att få röra vid
och titta in i bilen. Där stodo äldre damer
darrande av rörelse, gamla prästmän, fäder
och mödrar med barn på armarna. Alltid
skulle väl någon liten matt reflex av ”the
Royal touch” klibba vid bilen. Situationen
påminner på ett försåtligt sätt om den
verserade lebemannen Aga Kan, Mohammeds
ättling, vars badvatten butelj eras och skickas
från Rivieran till Orienten till de trognas
fröjd och helbrägdagörelse.
EDVARD VII AV ENGLAND
Efter en målning
7.
Det fanns en tid, och det är bara litet mer
än femtio år sedan, då det verkligen ett tag
såg ut som om drottning Viktoria haft rätt
i sin farhåga att hon regerat för länge. Första
rangens statsmän som sir Charles Dilke och
Joseph Chamberlain, då ännu i sin politiska
knoppning, smittades av den röda hänförelsen
från Bordeaux, där tredje republiken under
larmande jubel över folkets suveränitet föddes
på nytt. Dilke stod i Newcastle och utlade för
sina valmän de lockande fördelarna av en
republikansk statsordning. Gladstone måste
anlita sin vältalighets yttersta resurser för att
något så när hålla sina radikala anhängare
i ”hennes majestäts trofasta underhus” i styr.
Drottning Viktoria var — ”a sacrosanct
embodiment of venerable tradition, a vital
element in the British Constitution” — men
rebellerna voro döva. De hade närgångenheten
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
