Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Quennell: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER QUENNELL
PETER QUENNELL
Bonniers Litterära Magasins nye engelske
korrespondent
självbiografisk form av vad han redan lagt
fram i skönlitterär. Arnold Bennett bibehöll
däremot i viss mån den yngre
författargenerationens aktning och sympati, trots den mera
journalistiska sidan av hans författarskap,
och Somerset Maugham är fortfarande erkänd
som en tekniskt utomordentligt skicklig
författare, en habil, populär dramatiker och som
författaren till en ovanligt intressant roman,
”Of Human Bondage”.
Med ett ord sagt, det finns ingen Grand
Old Man inom engelsk litteratur. Hardy blev
detroniserad före sin död. George Moore,
Hardys ärkefiende, slog an på en liten, utvald
publik som var villig att överse med mycket
därför att den uppskattade hans prosas
utsökta och bestående stilistiska värden. Om vi
se på de medelålders författarna i England,
så betvivlar jag att någon enda, utom
möjligen T. S. Eliot, fått något större antal
efterföljare av betydelse. J. B. Priestley, en gång
i tiden en ansedd kritiker och essayist, har
sedan han skrev ”De goda kamraterna” och
med denna bok startade en karriär som
den självbelåtna kälkborgerlighetens språkrör,
blivit förgudad av de många men fördömd av
det intelligenta fåtalet. Jag nämner Priestley
därför att hans böcker äro typiska för vad
som nyligen kallats
”middle-brow”-inställ-ningen till litteratur. Med ”high-brow” förstår
man den mest omutliga, intellektuella typen,
med ”low-brow” det enklaste slaget av
intellektuell organism, den som insuper sin
andliga föda via radion och dagstidningarnas
recensioner. Men ”middle-brow”-publikens
inflytande är mera försåtligt. Ty det är den som
har sin fröjd i romaner av Charles Morgan,
Eric Linklater och A. J. Cronin, för att nämna
några ytterst olika författare, i ”Anthony
Adverse” och i de populära biografier som
fabriceras av en Philip Guedalla eller en
Arthur Bryant. Det är typiskt för en
”middle-brow” att han alltid fastnar för det som är
halvbra, det som är nästan fulländat, och att
hans andliga näring skall vara färdigtuggad
— garanterat riskfri föda med en pikant
bismak av sekunda vara. En ”middle-brow”
hör till den andliga medelklassen, och det är
denna klass som skapar horden av best sellers.
Jag har givit mig in på denna något
lång-dragna utredning därför att den möjligen kan
vara en hjälp till att förstå situationen inom
engelsk litteratur sådan jag uppfattar den.
Olyckligtvis är det ”middle-brow”-författarna
som få den största spridningen utomlands,
och det måste därför förlåtas en utländsk
läsare om han inbillar sig att G. B. Stern och
Ethel Mannin i sitt eget land äro minst lika
betydande som Virginia Woolf. För
kontrastens skull är det kanske så gott att nämna
några romanförfattare, skalder och kritiker
som stå i intellektuell opposition mot den
standard som populariserats av det motsatta
lägrets romanförfattare, kritiker och skalder.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
