Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Quennell: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN LONDON
Man tänker då genast på författaren till ”The
Waste Land”. Det torde inte vara något tvivel
om att T. S. Eliot har utövat ett djupare
inflytande på tjugonde århundradets skalder i
England och Amerika än någon annan nu
levande skald, och fastän hans inflytande
kanske har börjat gå tillbaka, måste man erkänna
att det har varit både vidsträckt och
långvarigt.
Hur som helst, så var ”The Waste Land”
en milstolpe i ens ungdom. Man glömmer
inte så lätt den hänförelse, för att inte säga
bestörtning, med vilken man kapitulerade för
förtrollningen i denna egendomliga, brutna
rytm:
April är grymmast av månaderna — driver
syrener fram ur de döda markerna,
blandar begär och minne .. -1
och för hela serien kaleidoskopiska bilder,
i vilka han uttrycker sin syn på samtidens
liv. Sedan T. S. Eliot skrev ”The Waste Land”
har han upptagits i kyrkans sköte. Hans
kritiska essayer ha undergått en liknande
förändring. Ty ”Lancelot Andrewes” och den
lilla boken om Dante voro betydligt mindre
stimulerande än ”The Sacred Wood”. Vilken
än må vara ens inställning till ortodoxien,
så är det obestridligt att sökandet vanligen
lämnar bättre material än uppnåendet, och att
en omvänd diktare ofta förlorar hälften av sin
styrka.
För någon tid sedan visste ryktet förmäla
att Aldous Huxley var inne på samma väg.
Lyckligtvis visade sig ryktet vara falskt, men
historiens ursprung är inte svårt att finna.
Kan intelligens vara sig själv nog? För att
tala med Huxley kan man svara att
intelligens, den må vara aldrig så skarp, vanligen
skänker innehavaren föga tillfredsställelse.
Huxleys intelligens är av ett särskilt torrt
och ofruktbart slag. Om det betyder någon-
1 Övers., ”Det öde landet”, av Karin Boye och
Erik Mesterton, Spektrum 1932, II.
ting att vara ”begåvad”, måste Aldous Huxley
räknas bland de mest begåvade författare som
lyckats få engelsk publik att lyssna. Han har
ovanligt stora naturliga förutsättningar. Han
har esprit, lätthet för att skriva, sensibilitet
och en förmåga till skickliga generaliseringar,
som mycket sällan sviker honom. Ställ upp
ett specialfall — med rätt eller orätt
deducerar Aldous Huxley en allmängiltig regel
därur. Han är mycket beläst och högt bildad,
och dock äro hans elegans, hans humor och
hans lärdom som elektriska lampor, som man
tänder och släcker efter behag. Deras sken är
skarpt men ogästvänligt. Och ingen är mindre
nöjd med Aldous Huxley än Aldous Huxley
själv sådan han avslöjar sig i sina senaste
böcker.
Huxleys vänskap med D. H. Lawrence, hos
vilken han upptäckte just de egenskaper — ”la
petite flamme”, skulle Mallarmé ha sagt —
som han själv saknade, är ett av vår tids
T. S. ELIOT
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
