Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Amerikansk prosa (II) - Anmälda böcker - William Saroyan, The Daring Young Man on the Flying Trapeze - John O’Hara, Appointment in Samarra - Kay Boyle, My Next Bride - W. R. Burnett, Goodbye to the Past - Caroline Miller, Lamb in his Bosom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
konsten att skriva böcker. ”Jag befinner mig
här i yttersta Västern, i San Francisco, i ett
litet rum vid Carl Street, och skriver ett brev
till enkla människor, talar om för dem på ett
enkelt språk saker som de redan vet.” Han
säger sig vara en berättare som bara har en
historia att berätta: människans. Han är ingen
konstnär, förklarar han, och har han någon
önskan så är det uteslutande att visa
människans broderskap. Han tror inte på
civilisationen, är inte entusiastisk över
framåtskridandet, intresserar sig inte för nationernas
framtid. Han tror inte på raser och inte på
regeringar. Han ser livet som ett liv i taget,
så många millioner liv samtidigt, över hela
jorden. Vi växer upp och lär oss orden i ett
språk och ser universum genom det språk vi
kan, vi ser det inte genom alla språk eller
genom inget språk alls, genom tystnad; han
önskar att kunna tala ett mera universellt
språk, att nå ”människans hjärta, den oskrivna
delen hos människan, detta som är evigt och
lika hos alla raser”. Han förklarar sig vara
en agitator som vill återföra människan till
hennes naturliga värdighet och vänlighet,
återföra människan från massan, mobben, till
hennes egen kropp och själ, lyfta henne ur
historiens nattmara till de lugna drömmarna
i hennes egen själ. ”Det är hederligt endast
att vakta boskap.”
Det är alltså här fråga om en ny idealism;
man skulle kanske kunna tala om en
primi-tivistisk humanism. Saroyan har lämnat den
i amerikansk litteratur länge förhärskande
inställningen: accepterandet av det blinda
ödet med frontsoldatens stoiska heroism, den
amerikanska demokratiens (enligt Wyndham
Lewis) verkliga ideal, ”den stumme oxen”.
I hans bok finns en tillräcklig bakgrund av
bitter realism för att idealismen icke ska verka
misstänkt; han hör inte till de där ynglingarna
med skygglappar för ögonen och bomull i
öronen. Han har diktarens sinne för det som
sker i det som icke sker. Erinrar han om
någon amerikansk författare så är det den
tidigare Sherwood Anderson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
