- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Maj 1935 Årg. 4 Nr 5 /
59

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Amerikansk prosa (II) - Anmälda böcker - William Saroyan, The Daring Young Man on the Flying Trapeze - John O’Hara, Appointment in Samarra - Kay Boyle, My Next Bride - W. R. Burnett, Goodbye to the Past - Caroline Miller, Lamb in his Bosom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AMERIKANSK PROSA (II)

till den litterära behaviorismens utbredda
skola, han hör otvivelaktigt till ”de stumma
oxarna”. Man saknar framför allt undertoner
i hans bok, den lider samma brist på
atmosfär och djupdimension som en enklare film:
allt sker i svart och gråvitt mot en muryta.
Inom sin genre tillhör likväl ”Appointment
in Samarra” avgjort de bättre böckerna.

*



Bland de yngre, författande amerikanskorna
är Kay Boyle något för sig. Den lugna,
husmoderliga realismen ligger inte för henne;
hon är extatisk och exklusiv i sina
förnimmelser, uppjagad, raffinerad, icke utan
deka-danta böjelser, med överkänsliga nerver och
en djup nostalgi. Barndomsåren tillbringade
hon på resor i Europa, familjen förlorade sin
förmögenhet under kriget, modern läste upp
den sjuttonåriga dotterns dikter och berättelser
för arbetarna i faderns garage; hon gifte sig,
for till Frankrike, angreps av tuberkulos,
fortsatte sitt emigrantliv, skrev böcker och
längtade till Amerika, det ouppnåeliga och
romantiska, robusta och lite skrämmande Amerika.
I en dikt, kallad ”The United States” och
tillägnad William Carlos Williams, uttrycker hon
sig så:

Inte ett land eller likt andra land med träd och
gräs som växer

eller vatten som fåras av vinden likt gamla kvinnors
ansikten;

men varhelst man vänder sig finns det dagar då
till och med blodet i ådrorna

strömmar mot Nordstjärnan för värme likt det kalla
blodet i en kompass

och nätter då månen glider bland björkarna, kall
som Maines vatten,

och stjärnbilder som vandrar likt beckasinfötter på
floderna.

Kay Boyles nya roman, ”My Next Bride”,
innehåller troligtvis en hel del självbiografiskt
stoff. En ung amerikansk flicka, Victoria,
kommer till Paris med konstnärsförhopp-

ningar men utan pengar, och fattigdomen
driver henne att flytta till ett obskyrt
pensionat i Neuilly, ett gammalt, mörkt, dragigt
hus, impregnerat med fattiglukt och gräl,
med en blind, misstänksam värdinna och
spionerande tjänarinnon Där lever två
halvgamla ryska systrar, ruinerade
överklassdöttrar, hjälplösa och odugliga; skildringen av
deras tragikomiska kamp med hungerns och
fattigdomens spöke, deras inbördes
avundsamhet och barnsliga mystifikationsförsök, deras
stolthet och oförmåga att fatta sin egen
situation, bland annat när de hedrar en platsbyrå
med sitt besök, hör till det mest genuina i
boken. Dessa kvinnor förmedlar emellertid
Victorias bekantskap med en viss Sorrel,
dansör, artist och ledare för en koloni där
man lever det enkla, ideala gemensamhetsliv
som han förkunnar. Victoria blir upptagen i
kolonien, full av storögd beundran till att
börja med. Alla går klädda i tunikor och
sandaler som de själva tillverkar, äter grönsaker
och lever i behovslös frigjordhet; koloniens
artistiska produktion, signerad av profeten
Sorrel själv, försäljes i en butik inne i Paris
och det blir Victoria som får sköta den.
Hastigt och grundligt skalas nu den sorrelska
rörelsens idealistiska hölje av inför hennes
ögon. Det är ett rakande efter varenda francs
som flyter in, Sorrels hustru snålar ihop
pengar, alla i kolonien avundas varandra;
Sorrel uppehåller bara ett fromt
självbedrägeri, hans inre tomhet ekar av några
ungdomsminnen, som han utnyttjar vid sina
före-dragsaftnar, berättar dem om och om igen,
gripen och patetisk. Artisteriet är lika
medvetet och tunt som filosofien; det utbryter full
panik i kolonien när en rik amerikanska
uppenbarar sig med femtusen dollar
disponibla för inköp av deras alster.

Victoria lever i allt annat än lyx under
denna tid; hon längtar efter mat och även
efter en smula värme och glädje, så puritansk

59

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 22 09:23:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-5/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free