Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Amerikansk prosa (II) - Anmälda böcker - William Saroyan, The Daring Young Man on the Flying Trapeze - John O’Hara, Appointment in Samarra - Kay Boyle, My Next Bride - W. R. Burnett, Goodbye to the Past - Caroline Miller, Lamb in his Bosom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
hon än är. En rik och bortskämd ung
amerikan, som söker något slags ny förströelse,
kommer in i butiken en dag; han talar om att
han just återvänt från Egypten och vänder på
fickorna för att visa henne sanden som ännu
finns kvar i hörnen. Han säger en mängd
ovanliga saker, han är ett slags talande poet,
han har en hustru, Fontana, som han ständigt
berättar om med förtjusning; han hjälper
Victoria att komma ut ur hennes instängda
puritanliv, han fascinerar hennes sinnen, men
hon tror aldrig riktigt på honom, han är i
grunden overklig. Hon deltar i nattliga fester
i en båt på Seine, hon berusar sig och
försöker övervinna sin puritanska jungfrulighet.
Det lyckas såtillvida att hon» blir med barn.
Hon tar in piller och plågas mycket, men
det blir Fontana som slutligen kommer och
hjälper henne. Fontana är en helt annan
kvinnotyp, fri inom sig själv och välbekant
med sinnenas glädje. Boken slutar med att
Antony, hennes man, som rest till Amerika för
att sköta sina affärer, enligt ett
tidningstele-gram gjort förluster på Wall Street och
berövat sig livet.
Detta är inte skrivet på normalprosa; Kay
Boyle uppehåller en intensitet som annars hör
lyriken till. Varje scen, varje händelse blir för
henne något särskilt, som vida skiljer sig från,
den så kallade normala uppfattningen, och
ställvis lyckas hon höja sig till en visionär
åskådlighet. Som helhet förmedlar boken en
egenartad livsstämning, komplicerad i sin
sammansättning av verklighetsskräck och
passionerad lust till närhet, upplevelse, uppgivelse.
Kay Boyles diktning är en förening av vita
lågor och morbida blomster, av amerikansk
fri-luftspoesi och europeisk efterkrigsneurasteni.
Den är ännu ofullgången, alltför pressad och
ansträngd, urartar lätt till artisteri i syrefattig
luft. Kay Boyle är en begåvning med stora
ehuru ovissa möjligheter.
W. R. Burnett besitter en livfull realistisk
berättartalang, visserligen inte av ovanligare
slag. Tillgången på jämförelsevis goda
realistiska berättare är numera nästan outtömlig i
Amerika, liksom på andra håll för resten. Vad
man har att intressera sig för är snarare det
verklighetsmaterial detta slags författare
framlägger än deras tämligen likartade sätt att
behandla det. I ”Goodbye to the Past” ger
Burnett en rad ”scener ur William Meadows’
liv”, vilka formar sig till ett porträtt i
helfigur av en representativ amerikansk typ,
närmast i Sinclair Lewis’ stil. Det tekniskt nya
är att Meadows’ historia är berättad i
omkastad ordning, vilket motiveras med en
sentens av Kierkegaard om att livet måste levas
framåt men endast kan förstås baklänges.
Första avdelningen är förlagd till hösten 1929:
William Meadows är en gammal man som
skämtar bistert om den annalkande döden,
medan hans blekansikte till sonson läser Joyce,
spelar Schönberg på grammofon, kör bil och
väntar på arvet som ska ge honom möjlighet
att fara till Paris. Sedan uppträder Meadows
undan för undan i allt yngre skepnad. Åldrad
men ännu i sin fulla kraft kämpar han med
sin kyligt beräknande son om ledningen av
sina fabriker; i medelåldern faller han för
frestelsen att äga en varmare kvinna än sin
reserverat korrekta hustru. 1878 kommer han
som råbarkad trettioårig millionär i
silvergruvor från Västern till Midland City, startar
sina fabriksföretag tillsammans med en fattig
uppfinnare och gifter sig med domare Thomas’
förnäma, harpospelande dotter. Fem år
tidigare befinner han sig i Arizona, i silverrushens
kaos av slödder, salooner, ruckel och sand;
han klarar sig helskinnad ur det hänsynslösa
spelet om inmutningarna och han går ut en
sömnlös natt när dimman driver mellan de
blå bergkammarna och drömmer om
pojkårens första logdans vid general Lees
kapitulation.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
