- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Maj 1935 Årg. 4 Nr 5 /
63

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nikita Tolstoy: Marika Stiernstedt och Sovjetryssland - Anmälda böcker - Marika Stiernstedt, Ryskt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MARIKA STIERNSTEDT OCH S O V J E T RY S S L A N D

skriver. Endast i ett par frågor kan jag icke
fullt dela författarinnans uppfattning: På ett
ställe heter det, att sovjetpressen icke
omnämner andra missförhållanden än ”sabotagebrott
eller andra brott mot staten” men däremot
icke olyckshändelser, övergrepp eller
orättvisor. Med kunskaper i ryska och särskilt i
sovjetrysk terminologi hade författarinnan
emellertid bland notiserna om ”brott mot
staten” kunnat återfinna åtskilliga frispråkiga
avslöjanden även rörande olika felgrepp,
försummelser och olyckshändelser i
sovjetsamhället, åtskilligt av den ryska ”självkritik”,
varom författarinnan själv i annat
sammanhang talar. — I någon mån stöter det mig
också, när författarinnan talar om ett visst
antireligiöst museum såsom ”utomordentligt
väl ordnat och uppställt” samt
”underhållande och verkligt instruktivt”. Men detta kan
ju vara en smakfråga!

Marika Stiernstedt ”reste till Ryssland
sjudande av intresse, frågvishet och sympati” .. .
”Utan att vara kommunist”, skriver hon, ”var
jag personligen beredd att bejaka lycka,
ordning, välstånd, uppriktighet i broderskap, om
jag mött det i vår världs stora moderna
kommunistsamhälle.” Av ryska revolutionen ”ville
man väl också ganska allmänt från början
hoppas det bästa här i Sverige”, och
författarinnan hade ”delat detta allmänna hopp”.
(Jag måste erkänna att även jag, trots
ansenliga ”förstudier”, före min ryska resa
starkare än jag trodde var påverkad av den
skickliga reklam för sovjetsystemet, som i olika
former bedrives ute i den ”kapitalistiska”
världen.)

Efter sin resa finner Marika Stiernstedt
revolutionsepoken i Ryssland av i dag ”mörk
— mer än ljus”. Under resan, säger hon,
”vaknade småningom allt mer och mer inom
mig något som jag inte alls varit beredd på,
trots allt erkännande av vissa
civilisations-verk, en sannerligen hemsk känsla av att jag

befann mig på en av mänsklighetens
villovägar, befann mig bland människor berusade
av sin egen propaganda som av sin egen
andedräkt, offer för en kolossal förljugenhet då
de inbillade sig arbeta för en högre, en
lyckligare, en rättvisare världsordning. ... Vad
hade man nu fått sjutton år efter segern?
Bröd? Långtifrån åt alla, långtifrån nog —
trots landets bördighet och rikedomar.
Broderskap? Inte mer än förr, trots allt blod som
flutit i dess namn och mindre än
kristendomen, den avskaffade, bjuder, ty här
utesluts kärleken för att ersättas med nyttan. Är
det ett framsteg? Har man åtminstone fått
lycka, balans? Man har otrygghet, spioneri
i var vrå, angiveri och godtycke, favorisering
av somliga — efter diktatorers
nyttosynpunk-ter. Har man åtminstone fått frihet? Nej. Jag
räknar ändå inte med bristen på frihet att
kapitalisera, jag tänker på frihet att skapa sig
en övertygelse efter prövning, att bära ansvar
och stå för ansvar med sin egen inte person,
men personlighet. ..”

Det är emellertid ett rent mästerligt grepp
författarinnan lyckats få om allt det
väsentliga i sovjetmedborgarnas liv, allt det som
innerst rör, upprör och griper ett ryskt hjärta,
alla de — för att citera ett uttalande jag lade
märke till i Moskvahotellet Metropols
gästbok — ”questions émouvantes de la vraie vie
humaine”, som upprullas där ute.
Författarinnan lägger märke till hur
sovjetmänniskornas existenser, ”låt vara banala dock samtliga
tycktes bära ett drama, inte något diskret drame
intérieur, som vi alla kunna bestå oss, utan
påtagligt. Dramatiskt liv slår emot en
överallt, inte bara ur konsten med dess omtyckta
laddade genremotiv, inte bara från scenen,
där det explosiva alltid blir särskilt fint
tillvarataget, utan i allt vardagslag, i själva
atmosfären med dess försiktighetstryck.” När
författarinnan under sin ryska vistelse
emellanåt fick svenska tidningar, kunde hon
”knap

63

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 22 09:23:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-5/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free