Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Edfelt: Hjalmar Bergman - Anmälda böcker - Hjalmar Bergman, Det har berättats mig... - Ruben G:son Berg, Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR BERGMAN
uppnå kontakt med ett auditorium var i själva
verket häpnadsväckande. Det elektriska fluidet
från den ackumulator, som var hans
överströmmande rika ingenium, meddelade sig
omedelbart och visade förbluffande hastigt
sina återverkningar också på en så stel, sluten
och reserverad publik som den svenska .. .
Självfallet var det teater, men lika
ovedersägligt var det fulländad teater.
Författarenskådespelaren kongruerade med sin roll;
harmonien och identiteten var fullkomlig,
syntesen var av obeskrivlig effekt.
II.
Teatern ägnade han också ett aldrig
slocknande intresse; därom bär bland annat denna
postuma volym vittnesbörd. Den inledes med
ett kåseri, en conte, eller vad man nu vill
kalla det, vari författaren, axlande en
teater-vurmig romares, Cajus Publius Pomponius
Atticus, toga i ett samtal med den som bekant
ej mindre teatervurmige kejsar Nero till
behandling upptar vissa aktuella teaterproblem.
Vad han pläderar, är en förenklad regi, en
regi som inte är självändamål. Atticus vänder
sig mot en överlastad, elaborerad och alltför
realistisk scenkonst och tar i försvar en hart
när oanständigt naken scenbild. Han hävdar,
skulle man korteligen kunna uttrycka saken,
ordets supremati och ger
trappstegsdrama-tiken så många som flyger och far. För en
föreläsning hållen i Stockholms Högskola i
november 1927 valde Hjalmar Bergman till
ämne författarens förhållande till
skådespelaren. Vad han har att säga om den rätta
växelverkan mellan skaparen av ett sceniskt verk
och framställaren av de diktade gestalterna
bygger på mångårig och rik erfarenhet.
”Juden —- fantasten” lyder titeln på det
föredrag, som Hjalmar Bergman höll på
Judiska Akademiska klubben i oktober 1928,
strax innan hans komedi ”Patrasket” hade
premiär, och utgångspunkten för föredraget
är också denna pjäs. I sin helhet är denna
studie i judisk mentalitet ett prov på genial
intuition, och det kan sättas i fråga om något
mera initierat, rättvist och förnuftigt sagts
från svenskt håll om judiskt väsen, judisk
egenart. Bergman har många kloka och sanna
ord att säga om judisk familjekärlek och
raskänsla, om judisk acklimatiseringsförmåga
och judisk, misstänksamhet, vilken han delvis
vill förklara historiskt utifrån ghettoismen.
Det centrala i judiskt väsen finner han dock
vara den snabbfotade och oroliga fantasien:
”Den judiska fantasien går stundom fram
med ökenstormens våldsamhet. Kvar bli dessa
fördrömda judiska diktare — några med
lagerkrans kring pannan, andra med nödens
och hånets törnekrona.”
Juden sorn typ finner han vara ”en stor,
stundom genial tvivlare”, men fortsätter:
”Han tycks mig tvivla för tvivlets skull,
använda tvivlet som en nyttig andlig
gymnastik. Det är ett ganska egendomligt drag hos
en ras, som mer än de flesta andra kan låta
sig tagas av en vinande, orkanliknande
entusiasm och som ju ingalunda saknar
bekantskap med entusiasmens syster fanatismen —
vare sig det gäller religion, politik,
vetenskap eller konst. Är man spekulativt belastad
frestas man antaga att denna tvivelmani, för
att nu använda ett något överdrivet uttryck,
är ett arv från de avlägsna förfäder, som av
öknens hägringar än lockades till jubel, än
till förtvivlan. En kanske något nyktrare
förklaring finner jag åter i den judiska
fantasiens livlighet. Tvivlet blir en nödvändig eller
åtminstone nyttig regulator vare sig fantasien
skenar i väg mot hoppets höjder eller
missmodets mörka djup.”
I ett föredrag med titeln ”Karikatyr och
kliché”, hållet i Estetiska föreningen i
Uppsala 1928, framlade Hjalmar Bergman sin
konstteori. Han framhåller i denna uppsats att
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
