Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ingeborg Björklund, Han som sjöng, anmäld av Margit Abenius - Ture Wall, Upp till kamp emot kvalen, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Lina ingår i romanens början äktenskap med
sin ungdomsförälskelse Leo, en moraliskt och
intellektuellt ytterst vanlottad löjtnant, vars
enda positiva dygd är en vacker hy och stilig
profil. Man kväver just en häpen fråga: Men
varför i fridens dar... när författarinnan
ironiskt bryter av med en parentes, att av
sådana skäl har männen i alla tider valt sina
hustrur, nu är det tvärtom, hoppas ni blir
stötta. De äkta männen i Elin Wägners
femi-nistiska böcker utmärker sig för hjärtekyla
och tanklöshet. Leo är inte heller lätt att vara
gift med och vägrar till och med att bära
mangelkorgen uppför trappan åt sin fru, men
han är dessutom ett verkligt kräk, och det hela
ligger naturligtvis på ett primitivare plan än
hos Elin Wägner med hennes spänstiga
vapenkonst. Romanens första hälft har i varje fall
avgjorda förtjänster. Författarinnans rörliga,
poängterade skildring ger en god illusion av
den kvinnliga partens slitsamma kamp för
tillvaron som familjeförsörjare och yrkeskvinna
i ett vrångt samhälle. — Leo dör emellertid
genom en olyckshändelse, och när
författarinnan skildrar Linas sorg börjar det komma
något oäkta i stilen, som sedan inte vill
försvinna. Man irriteras till sist av denna
hjältinna som aldrig förmår rikta en kritiskt
undersökande blick på sig själv utan skyller
allt på samhället, staden, den allmänna
korruptionen och så vidare. Den engelska
författarinnan Storm Jameson har i flera
romaner skildrat alldeles likartade konflikter och
miljöer, men där finns samtidigt en borrande
ärlig själviakttagelse, en mörk vetskap om
egna olösta problem. Det kan bli något
obeskrivligt förnedrande över de erotiska
förhållanden Ingeborg Björklund skildrar. Lina
attraheras av män som hon föraktar, och hon
vet om det, men lindar ändå in det hela i ljuva
kärleksord. — Romanen slutar med Linas
självmord, som i den reala situationen är
konsekvent. Men det griper inte, det är ett
självmord av tendens, det liknar alltför mycket de
önskedrömmar om ljuv hämnd som brukade
passera bakom våra halvslutna ögonlock,
innan vi somnade när vi var små.
Som helhet är trilogien ”Växt” ojämn och
svår att bedöma. Den är delvis mycket
välskriven — författarinnan har sällsynt lätt för
att skriva. Den är rutinerad som socialt
repor
tage och ger con brio uttryck för en polemiskt
inställd, affektbehärskad personlighet. Vad
man främst saknar är omdöme, med allt vad
det innebär. Och bristen på hållning och
konsekvens gör den samhällskritik som
författarinnan avser med sin bok mindre effektiv, än
vad den med hennes talang och temperament
borde ha kunnat bli. Margit Abenius
Luftlassanda och
före t a gar energi
Ture Wall: Upp till kamp emot kvalen.
Hökerbergs. 5: 75.
Förre åkeriägaren Ture Wall har skrivit en
bok om sina erfarenheter som yrkesman. Det
är en, åtminstone för den oinvigde,
häpnadsväckande lektyr, som likväl bär
trovärdighetens prägel. Så grava anklagelser som här
utslungas, kan knappast ostraffat framföras
utan att det finns klara bevis för deras
sanningsenlighet. Med vissa för något år sedan
avslöjade, minst sagt egendomliga företeelser
inom den kommunala förvaltningen i minnet
känner man sig ytterligare böjd för att sätta
tro till herr Walls framställning av den
sabotageanda som uppammas inom
fackföreningarna, det tvång som utövas mot
oliktänkande, och de trakasserier som en mindre
företagare kan bli utsatt för, om han inte
begagnar den i Sverige officiellt obefintliga
men säkert mycket utbredda metoden att ge
en så kallad handtryckning. ”There is
some-thing rotten . ..” Herr Wall är alltför klarsynt
för att inte inse och erkänna
fackföreningarnas berättigande och värde i och för sig.
Det är mot avigsidorna och det ofog som
under fackföreningarnas täckmantel ostört kan
fortgå, som han vänder sig, och man får
hoppas att han utom de sympatisörer som
han otvivelaktigt kommer att få bland stora
delar av folket, även ernår vad han framför
allt syftar till, nämligen en sanering inom
motpartens egna led. Situationen kan annars
bli katastrofal.
”Upp till kamp emot kvalen” är en
stridsskrift och framträder utan några litterära
anspråk, men den är skriven på ett ledigt
var
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
