Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Helen Ashton, En läkares dag; Astrid Forsberg, Du är vägd på en våg; Einar Wallquist, ”Kan doktorn komma?” anmälda av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
hans patienters iivshistorier genom
retrospek-tion i en hjärna. Man tror inte ett ögonblick
på att den gode doktorns hjärna fungerade på
det sättet. Men det skall villigt erkännas att
den kompositionsuppgift författarinnan
förelagt sig erbjuder stora svårigheter, och att det
enklaste sättet att komma ifrån dem var just
det som hon valt. Boken börjar med att en
gammal läkare vakar vid sin äldre
kompanjons dödsbädd en tidig morgon, och den
slutar med att han står vid ett nyfött barns
sida sent följande kväll. Under den
mellanliggande dagen får man följa honom på hans
mottagningar och sjukbesök ute i den lilla
staden och lära känna både honom själv och
hans patienter i alla åldrar. Bekantskapen med
doktor Serocold är, som man kan vänta sig,
odelat angenäm, och boken utgör därvidlag
en hyllning till den plikttrogne läkaren, som i
alla skiften får sätta sig själv i andra rummet.
”En läkares dag” hör inte till de böcker
som griper och skakar en, och man kan tryggt
förutsätta att Helen Ashton inte har haft
alltför allvarliga erfarenheter av vare sig läkare
eller sjukdomar, men den är habilt gjord och
på alla sätt sympatisk.
*
Astrid Forsberg har inte behövt snappa upp
några latinska sjukdomsnamn för att sätta
litet äkthetsfärg på sina skildringar från de
sjukas värld. Såvitt jag kunnat märka
förekommer inte i hela hennes bok en enda
fackterm, ett enda ord som inte ingår i en
allmän-bildad svensks ordförråd. Och likväl kan det
knappast vara något tvivel om att
författarinnan på allra närmaste håll sett och
upplev at det mesta av vad hon återger. Vad som
förefaller undertecknad väga avgjort tyngst i
hennes bok är de med skakande kraft och
undertryckt patos, ställvis med brutal realism
givna scenerna och interiörerna från
vårdanstalter och sjukhem av olika slag. För den
som själv saknar praktiskt taget all personlig
erfarenhet av dylika inrättningar utgöra de i
varje fall en ohygglig och tankeväckande
läsning. Astrid Forsberg vill emellertid inte bara
återge verkligheten i de former hon har lärt
känna den. Hon vill också förändra den, hon
vill fästa uppmärksamheten på vissa
missförhållanden, ställa problem under debatt.
Hen
nes skildring av fru Soris hem för så kallade
obemärkta är givetvis avsedd att på nytt
väcka till liv diskussionen om dessa mer eller
mindre obskyra affärer i kvinnor och barn.
Men det problem, som framför allt
sysselsätter henne, är frågan om den vård och de
kostnader som stat, kommun och enskilda
lägga ned på sinnesslöa och idioter verkligen
motsvara ett berättigat behov. Det är för
övrigt oriktigt att säga att problemet
sysselsätter författarinnan. Hon är nämligen
obetingat övertygad om motsatsen. För hennes
rätlinjiga förnuft ter det sig som ett groteskt
hån mot all rättvisa, att den duktiga
torpar-hustrun, som fött nio präktiga barn till
världen, inte ska kunna få hjälp till nya tänder,
när idioterna på anstalten strax intill gratis
får inte bara all den tandvård de behöver
utan riklig förplägnad och daglig tillsyn av
högt utbildad personal, vars energi och
kunskaper borde kunna utnyttjas bättre än till att
plugga elementära insikter i praktiskt taget
obildbara individer. Litet var har väl gjort
liknande reflexioner, och man måste hålla
med författarinnan om, att det är en
missriktad humanitet, som offrar allt för att hålla
vid liv de svagaste och minst livsdugliga på
bekostnad av dem som skulle kunna göra rätt
för sig i samhället. Rasens försämring blir
den oundvikliga följden, och man kan endast
hoppas att rötan inte sprider sig så att
livsnerven hotas. Problemet är emellertid
ytterligt komplicerat, kanske mera komplicerat än
vad författarinnan tänkt sig in i. Det omfattar
både medicinska, juridiska och moraliska
synpunkter, och det är svårt att överblicka alla
konsekvenser av ett ingripande, att utan
vidare ställa sig på de starkas sida gentemot
de svaga. Steriliseringslagen kan måhända bli
ett effektivt försvarsmedel från samhällets
sida. Det skadar i varje fall inte att saken
tas upp till debatt på grundval av Astrid
Forsbergs bok.
Som roman betraktad ter sig boken avgjort
svagare än som diskussionsinledning.
*
Att komma från den något kvalmiga
atmosfären i Astrid Forsbergs bok till Einar
Wall-quists norrländska vildmark är som att ta ett
uppfriskande morgonbad efter en natt av
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Aug 22 09:23:49 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-5/0076.html
