Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Helen Ashton, En läkares dag; Astrid Forsberg, Du är vägd på en våg; Einar Wallquist, ”Kan doktorn komma?” anmälda av Thure Nyman - Trygve Gulbranssen, Det blåser från Dödingfjäll, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
hemska drömmar. Visserligen skulle man inte
ett ögonblick komma att tänka på Axel
Munthe, när man läser dessa skisser ur en
läkares liv i gränsbygden mellan lapparnas
renmarker och svenskarnas
kolonisationsom-råden, om det inte stode så i förlagsanmälan
på omslaget, men det kan snarast räknas
doktor Wallquist till förtjänst. Han har en
del saker på hjärtat, och han säger dem så
absolut chosfritt och utan litterära biavsikter,
att man nästan hela tiden njuter av samvaron
med honom. Någon enstaka gång kan han få
något predikomässigt i tonen, som faller en
smula utanför ramen och förfelar sin verkan,
men när han bara berättar är man helt med
på noterna. Man har läst så många hänförda
naturskildringar från ödemarkerna där uppe
i det stora kolonatet Lappland, att man nästan
blivit en smula ked vid all entusiasm och haft
på känn att saken också hade andra och
mindre behagliga sidor. Doktor Wallquist har
öppet öga för naturens skönhet, och han låter
en gärna få del av den, men han ser på
naturen med ortsbons nyktrare blick. Det kan
vara lätt gjort även för en tränad skogskarl
att gå vilse på stigarna, dimman är en farlig
följeslagare, och det fordras både mod och
uthållighet för att ta sig fram över de
vårsvaga isarna till hälften i båt, till hälften
fot-ledes. Man får en livlig föreställning om vilka
oerhörda strapatser en läkare får utstå där
uppe i obygderna, och ännu mera häpnar man
över att de sjuka kunnat uthärda de långa
transporter ned till sjukstugan vid
kyrkstaden, som han i flera fall berättar om. Det
vittnar om en märkvärdig livskraft och
livs-vilja, och doktorn är många gånger själv
förvånad över den lyckliga utgången. Men han
känner sitt folk, han är säkert en smula stolt
över att vara deras vän och hjälpare, han
beundrar deras härdighet, deras uthållighet,
deras rådighet i svåra situationer, och han
vill meddela oss en smula av denna beundran
för våra okända landsmän där uppe. De få
den utan reservation. En norrlandsläkares liv
är emellertid inte bara möda och
besvärligheter, det kan också ha sina muntra
ögonblick, och doktor Wallquist berättar åtskilliga
episoder, som ha roat honom själv och nu
komma att roa hans läsare. Där är till
exempel historien om Fraschko och hennes gubbe,
som fingo både nattvard och medicin alldeles
opåräknat men kanske inte alldeles
obehövligt, där är ”Min vän oxen”, där är den
dråpliga berättelsen om hästköpet åt den
oförbätterliga barnaföderskan, och där är
historien om doktorns mångmilafärd efter ett
sjukbud till bortersta delen av socknen. När han
sent omsider kom fram, låg hela familjen och
sov, och den ”sjuka” var frisk som en
nötkärna. Med det och en kopp kaffe fick doktorn
nöja sig, ty några pengar att betala honom
med för hans besvär fanns inte i huset. Det
var inte så lustigt då, men efteråt kan också
sådant få ett försonande skimmer, när man
som doktor Wallquist har en droppe av
humorns dyrbara vätska i blodet.
Thure Nyman
Storbönder
Trygve Gulbranssen: Det blåser från
Dödingfjäll. Översättning av Aslög
David-son och Elsa Thulin. Gebers. 5: 25.
Trygve Gulbranssen berättar i denna roman
vidare på den tydligtvis brett planerade
krönika över bondesläkten på Björndal, som han
inledde med den tidigare översatta ”Och
bortom sjunga skogarna ..Vi fingo där
följa släktens uppstigande till makt och
rikedom, från djärva björnjägare till besuttna
odalmän. Som vi minnas skedde detta sociala
avancemang icke utan att väcka ond blod hos
slättlandets högmodiga jordägare, främst då
den adliga familjen på Borgland. I ”Det
blåser från Dödingfjäll” få vi bevittna
Björndalböndernas definitiva seger över sina
be-spottare och avundsmän. Familjens rikedomar
och ägor växa oavbrutet, sönerna accepteras
om också motvilligt av societeten, och en av
dem tar en officersfröken till äkta. Kaptenen
på Borgland glider i motsvarande grad utför,
och inteckningarna i hans gård hamna i
Björndalbondens stabila kassakista. Väldiga
gästabud äga rum under Björndals sotade
taksparrar och avsigkomna officerare sitta
som nådehjon kring den gamle resen Dag
Björndal.
Adel, officerare och stadsbefolkning få
alltså vad de tåla och mera till. De
fram
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
