Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Trygve Gulbranssen, Det blåser från Dödingfjäll, anmäld av Georg Svensson - P. G. Wodehouse, Blixt och dunder; Sam och tidnings-kungen, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ställas samt och synnerligen som inbilska,
högfärdiga och falska stackare, åtskilliga
huvuden kortare än de rättrådiga, kärnsunda
bönderna vid fjällets fot. Sällan har i
litteraturen ett socialt mindervärdighetskomplex
utvädrats med större grundlighet och grövre
medel. Men vid sidan om detta grundtema
sysslar den nya boken med ett mera upphöjt
och storstilat problem och det ingenting
mindre än dödens problem. Dag Björndal får
erfara sanningen av bibelns ord: Vad hjälper
det en människa om hon vinner hela världen
men förlorar sin själ. Hans ålderdom drabbas
av prövning på prövning, och han måste till
slut böja sin karska nacke först i kärlek till
sina medmänniskor och därefter i bön till
Gud. Först då finner han frid och mod att
gå döden till mötes.
Denna omvändelsehistoria är skildrad med
en uppriktighet, som inger respekt och som
mildrar det osympatiska intrycket av den
klassmedvetna människoskildringen. Däremot
övertygar författaren lika litet med denna
bok som med den förra om att han är ”det
nya namn i nordisk litteratur”, som reklamen
utger honom för. Det är ofattbart, att han
överhuvudtaget kunnat betecknas som annat
än en bombastisk epigon till Sigrid Undset
och Selma Lagerlöf.
Översättningen har inte gjort originalets
stil mera uppskruvad, snarare tvärtom. En
kuriositet kan antecknas: på sid. 199 står talat
om en ”älgoxe”. Finnas sådana djur?
Georg Svensson
P. G. Wodehouse
P. G. Wodehouse: Blixt och dunder.
Översättning av Vilgot Hammarling.
Bonniers. 4: 75.
P. G. Wodehouse: Sam och
tidnings-kungen. Översättning av Stig Facht. C. E.
Fritzes bokförlag. 4: 50.
”Alice in Wonderland”, Lewis Carrolls
odödliga saga, skrevs för barn och hade väl
till en början även sin tacksammaste publik
bland dessa. Numera läses den nog i större
utsträckning av vuxna än av minderåriga och
räknas allmänt som ett av mästerverken i
engelsk litteratur. I de yttersta av dessa dagar
har den lilla barnboken tagits på entreprenad
av surrealisterna och blivit upphöjd till en
av denna exklusiva sjukligt raffinerade
konstriktnings heliga urkunder.
Det är inte uteslutet att P. G. Wodehouses
berömmelse kommer att beskriva en liknande
kurva. För cirka tio år sedan betraktades
Wodehouse som en sprallig och oförarglig
humorist, vars alster placerades på disken för
light reading tillsammans med Vilda
Västernromanser, missromaner och detektivböcker. Nu
rynka inte ens high-brows på sina högt
uppdragna ögonbryn åt honom. Man har
upptäckt, att han bakom sina puts och
krumsprång försåtligt döljer en fin visdom, en
lekfull poetisk genialitet, som ställer honom
i klass med den engelska litteraturens
förnämsta writers of nonsense. Hans rykte
befinner sig på middagshöjden. Det vore
ingenting orimligt om han inom kort finge
uttolkare även bland dekadenter och mystiker. En
sådan Wodehousefigur som den orubblige
hovmästaren Jeeves har redan på fullt
auktoritativt håll inrangerats bland den engelska
litteraturens klassiska människoskapelser
tillsammans med Falstaff och mr Pickwick. Och
redan nu förnimma vi en svag gloria av
odödlighet även kring andra Wodehousegestalter:
en Bertie Wooster, en Psmith, en mr Mulliner
och en lord Emsworth. Vissa
Wodehouse-miljöer äro oss redan lika verkliga och
oförgätliga som vår barndoms lekplatser. Det
skulle inte förvåna oss om redan Londons
turistbyråer av tankspridda turister med
litterär ambition fått förfrågan om tågtiderna icke
endast till Stratford upon Avon utan även till
Blandings Castle, skådeplatsen för så mången
wodehousesk kurragömmalek.
Till slottet Blandings med dess vältuktade
park, dess rosenträdgård, dess lilla sjö, dess
skogvaktarkoja (ack, hur fjärran är ej här
lady Chatterley!) och dess magnifika svinstia
föras vi åter i ”Blixt och dunder”, som på
engelska heter ”Summer Lightning”. Ett
förvånande stort antal gamla vänner ha infunnit
sig på scenen: lord Emsworth förstås, hans
vidlyftige broder välborne Galahad
Threep-wood, Ronnie Fish, den duglige Baxter, lady
Constance, hovmästaren Beach samt
balettflickan Sue Brown. Med dylika schackpjäser
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
