- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Sommarnummer juni-augusti 1935 Årg. 4 Nr 6 /
15

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F. E. Sillanpää: En ung katt. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN UNG KATT

tänkt på någonting annat ett ögonblick. Han
kunde då, utan att alls stiga ner på golvet,
tassa hela det stora rummet runt över borden,
fönsterbräderna, stolarna, ugnskanten; han
ofredade flugorna på fönsterrutan, hade
omkull en blomkruka, stannade förvånad och
tittade. På ett bord vid långväggsfönstret stod
en grammofon utan lock. Miuku tassade
försiktigt på den svarta skivan, fann den vara
en lämplig etapp på rundresan genom stugan,
kände med tassen på några blänkande ställen,
satte huvudet på sned, kände åter på
någonting, som blänkte vid skivkanten och då . ..
Först spratt skivan bara till lite, så började
den gå runt, och farten ökades för varje
ögonblick. Numera var det alldeles otänkbart att
hoppa ner från den. En fick lov att stanna
där en var. Det fanns ingen instinkt i blodet,
som kunde säga en, hur en borde förhålla
sig till denna svindlande fart — en visste
bara, att det inte längre var värt att hoppa
ner. En måste bara gå runt, nu går också
stugan runt, men hur än en söker vända
på huvudet för att finna en fast punkt för
blicken, så går den punkten obevekligt förbi
åt det håll, där svansen finns, och försvinner
tills den dyker fram på nytt. Vad är det
egentligen, detta märkvärdiga man råkat ut för
i denna stund, denna obändiga kraft, som
dock inte griper tag i en och inte krossar en?

Det pågick retsamt länge — det tyckte
också husse, som dock bara stod och tittade
på — men det oaktat önskade han inte avbryta
den sällsynta tilldragelsen. Någonstans från
Nubiens öknar hade detta djur via oräkneliga
generationer kommit hit upp till Norden, men
med ganska stor visshet kan det sägas, att det
aldrig under hela sin väg befunnit sig i en
situation sådan som denna.

Då det hela äntligen började lida mot sitt
slut, då farten småningom sackade av, så
att passageraren riskerade känna sig för lite
med tassarna och slutligen hoppa ner från

skivan — ja, då föll det sig så, att husse först
fick läsa på den och sedan höra följande
verser:

Das gibts nur einmal,
das kommt nicht wieder,
das ist zu schön um wahr zu sein ...

Så är det, misse liten; och jag gnolar med
och ser dig in i ögonen ... Så tar vi hela
visan en gång till, och när det är gjort
svänger vi om skivan och tar den andra sidan,
wenn du verliebt bist. .. Hela huset får gärna
vakna för att höra om kattens underbara
upplevelse denna morgonstund.

Och så ger vi order om att kräftorna ska
kokas — det finns ju kräftor i sumpen — och
det står väl ingenstans skrivet, att en inte får
äta kräftor före frukosten. Och strängt taget
är husse och Miuku de enda i hela huset, som
har en djupare förståelse för kräftornas värde.
Ja, ja, gå bara till sumpen och ta hit dem.
Vi ska nog göra kål på minst femti stycken,
Miuku och jag.

Och så lyser solen på de vackert röda
kräftornas ryggar. Stjärtarna på de stora och
präktiga honorna breder ut sig med sina
imponerande takband. Det går ingen nöd på oss,
åtminstone inte i dag. På ett omfångsrikt fat
hopas skal och utsugna rester av
kräftkrop-par. Och det är dem Miuku tuggar på så att
det knastrar i tänderna, han arbetar intensivt
och tuggan flyttas turvis från den vänstra till
den högra kinden —; och långt bort från dem
döljer de sig, det eländiga, vanliga
människobarnets sorger och bedrövelser, såsom han
skrev, den store mannen från Nurmijärvi.

Då detta tilldrog sig, hade vi redan blivit
goda vänner, Miuku och jag, fast tidsföljden
blivit lite omkastad i det ovanstående.

Men den morgon det egentligen var meningen
att tala om här, kom alltså husse åter till sin
stuga, letade rätt på en flaska pilsner,
placerade den på bordet framför sig och gjorde
sig, under intryck av den vederkvickande

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 22 10:31:39 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-6/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free