- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Sommarnummer juni-augusti 1935 Årg. 4 Nr 6 /
16

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F. E. Sillanpää: En ung katt. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

F. E. SILLANPÄÄ

drycken, beredd för sin säregna
njutnings-stund: ensam, nära de sovande, omgiven av
det morgontidiga, livfullt gnistrande solljuset,
i det stora rummet med fönster åt tre olika
håll. Från vart och ett av dem öppnar sig för
blicken en by som har sitt särskilda namn, och
då man ser på dem, kan man föreställa sig,
hur de första morgonvandrarna bäst rör sig
där borta på gårdsplanerna, med sinnen, ännu
lite duvna efter sömnen, smekta av det
jungfruliga morgonljuset, lite barnsliga så att
säga . . . Katten hade tydligen redan utfört
sitt morgonsolo, eftersom han låg med slutna
ögon på golvet, och det var, som mungiporna
dragits till ett surmulet leende.

Sömnen är alltid helig, oberoende av vem
den sovande är — och måhända kan den hos
vissa sovande väcka åskådarens medlidande.
Svinet sover sin lycksaligaste sömn efter att
ha sölat ner sig så grundligt som möjligt,
katten åter, då han putsat sig, omsorgsfullt.
Hur sover månntro en liten mus?

Husfadern vandrade redan omkring i de
andra rummen i bottenvåningen, och så kom
han på sin vandring även till det rum, som
med en uppenbar överdrift kallas hallen —
det vore tillräckligt med att kalla den farstun
helt enkelt... I varje fall finns det mattor
på golvet där inne, och en av dem följer
trappan åt, där den slingrar fram till andra
våningen. Så finns där också en tavla, som
står på lut mot väggen, vi har inte kommit
oss för att hänga upp den; den är långtifrån
något mästerverk, även perspektivet är
någonting ganska underbart.. . Husfadern tittar
dock riktigt gärna på den, vandrar
omkring . .. Men vad är detta?

En sådan där liten hemmus är strängt taget
en sympatisk varelse. Jag har hört en bonde,
vars alla känslor är sakligt orienterade, uttala
sig i den riktningen, att en gård väl kunde ha
råd att livnära ett par tiotal sådana djur,
eftersom de inte var större än så, men de djäk-

larna gjorde ju en så mycket förfång på annat
sätt... Och ack dessa äktenskapets första
tider, ack de första dagarna och nätterna i ett
nygrundat hem; även mössen kan ha glädje
av dem! I vårt första hyrda krypin ute på
landet fanns det möss — däremot fanns det
inte vissa ännu mindre och långsammare —
trots sina tre par fötter långsammare — djur
som gärna håller till i modernare bostäder . . .
Och paret som bodde i detta krypin var så
lyckligt, att det inte ens ville ta livet av
mössen; i stället placerades om kvällarna på den
ofantliga spisen allt möjligt ätbart, små
smulor, och de var alltid borta om rnornarna. Och
min unga älskling försäkrade på fullt allvar,
att våra egna små smulor i skafferiet under de
nätterna skonades för mössens härjningståg.

Sedermera har känslolivet hos ifrågavarande
äkta par helt och hållet växlat in på
saklighetens spår. Mössen dräpes skoningslöst i den
mån de låter fånga sig.

Det var dock en glimt från dessa långt
förgångna och avlägsna tider, som snuddade vid
min själ denna morgon, då jag såg en helt
liten mus springa fram längs väggarna i
hallen. Redan hans sätt att bete sig gav vid
handen, att han var mycket barnslig, att han
just lämnat sin mor. Det var ett slags
sag-boksstämning över det hela; det var ju fråga
om en mystiskt spännande färd från musriket
ut i den stora vida världen .. . Men det finns
även katter i sagorna. Jag erinrade mig, vem
det var som låg och sov på den soliga mattan
vid närmaste dörr . .. Nu försvann den lilla
musen pilsnabbt bakom tavlan, där försvann
han och kunde inte komma vidare,
eftersom den andra väggen stod i vägen och det
inte fanns någon springa — och dessutom
hade jag redan den halvvakna kattungen i
handen. Hans ben hängde mellan mina
fingrar, då jag med ena handen placerade honom
vid öppningen till det skjul som bildades av
tavlan och väggen. Och han slank genast in

16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 22 10:31:39 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-6/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free