Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans G. Bengtsson: Framför en bokhylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANS G. BENGTSSON
FRAMFÖR EN BOKHYLLA
Man kan vara tveksam om vem bland alla
kända skribenter som skrivit mest. De största
konkurrenternas samlade produktion torde få
människor, och till och med få allmänna
bibliotek, ha på sina hyllor; verklig beräkning
och rättvis jämförelse bli därför svåra. Den
äldre Dumas är en känd pretendent på
området; i en totalupplaga blir allt som bär hans
namn ungefär 290 volymer sammanlagt; men
han hade medhjälpare, framför allt den trägne
Maquet (vars arvingar i våra dagar ännu
stundom väcka processer rörande detta
med-arbetarskap), och kan därför inte på allvar
komma i fråga. Man skulle hellre kunna rösta
på Rétif de la Bretonne — naturmänniskan,
erotomanen och skofetischisten —, vars verk
Schiller och andra stora män satte högt värde
på såsom skildringar ur ”det verkliga livet”
och vars producerande skedde utan uppehåll
och i ett egenartat tempo. Det var honom en
vän en dag såg på en gata i Paris i
påfallande skäggigt tillstånd: Rétif förklarade
saken med att han avgivit ett löfte att inte
raka sig förrän ett under arbete varande verk
fullbordats, en roman i femton band, varav
tre voro färdiga.
— Milde Gud, sade vännen, tolv band kvar:
då kommer du ju att trampa på ditt skägg
innan dess.
— Var lugn, min unge vän, genmälde Rétif
majestätiskt. Det är min vana att skriva ett
halvt band om dagen: om tjugufyra dagar
kommer jag alltså åter att vara en lika
skägglös Adonis som du.
Någon tillförlitlig summa på det samlade
antalet av hans volymer tycks inte finnas;
med säkerhet är det åtskilligt över tvåhundra,
kanske trehundra eller mera. Emellertid ansåg
den på sitt område kunnige Edmund Gosse att
den störste bland alla bokproducenter dock
knappt var Rétif de la Bretonne — som i så
fall får tänkas ha haft betydande perioder av
lättja — utan med större sannolikhet den
kände litteraturkritikern Emile Faguet, död
för inte så många år sedan. Denne sade om
sig själv, att han hela sitt liv endast slutat
läsa för att börja skriva och endast slutat
skriva för att åter börja läsa — med en sorts
undantag för en kväll i veckan, då han gick
på teatern och under mellanakterna åstadkom
en lång artikel om vad han såg där. Ingen
tycks ännu ha nått en verklig överblick över
allt han skrivit, eller ens lyckats få till stånd
någon dräglig överslagskalkyl; i varje fall
meddelar Gosse ingen siffra utan nöjer sig
med att frambesvärja en allmän vision av ett
berg av luntor, där man kan plocka så länge
man vill utan att åstadkomma stor minskning,
liksom de som på sin tid använde Colosseum
som stenbrott. Om mycket av vad han skrivit
är lika bra som hans ”Inkompetenskulten”
(det enda av honom jag läst), är denne flitige
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
