Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans G. Bengtsson: Framför en bokhylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMFÖR EN BOKHYLLA
satta ord, samt primitiva, än så enkelt
hopkomna redogörelser för viktiga eller
intressanta ting. Men bestämda undantag finnas,
som jag aldrig kommer att kunna bemästra;
liksom vissa människor med god aptit bli
sjuka vid tanken på ål eller må illa av
musslor. Jag kan inte läsa juridik (utom
naturligtvis samlingar av valda brottmål i tillgänglig
form: varför odlas den sortens litteratur inte
alls i vårt land, trots alla traditioner i andra
kulturländer, alltifrån ”The Newgate
Calen-dar” och den förnäme Pitaval och hans
avläggare?); inte heller nationalekonomi; inte
proletärromaner; inte vissa sorters vidlyftig
psykologi, litterär eller annan; samt inte
utredningar i allmänna ämnen av den omtyckta
typen ”vi leva (underförstått: till skillnad
från någon annan historisk periods
människor) i en brvtningstid”. Försöker jag mig
på den sortens ting, inträda fortfarande
ny-börjarfenomenen hos ett stackars skolbarn
oförminskade: universum sjunker samman i
grå lump och själen fylles av kval; förståndet
vrider sig, som om det sutte på ett halster,
och hjärnan känns mjuk; och en trötthet,
långt mera kompakt än all trötthet alstrad av
någon av mig känd form av arbete eller
förströelse, har redan efter fem minuter hunnit
fylla varje fiber av min varelse som en
evighetens flod av bly.
Men detta är strängt begränsade
idiosyn-krasier, i släkt med de nämnda reaktionerna
inför vissa slags födoämnen; och sedan man
väl kommit underfund med förhållandet, kan
man med lätthet avhålla sig från alla plågor
av sådan art. Åtminstone om man inte är
manuskriptläsare på ett förlag: en gång för
mycket länge sedan råkade jag en sådan (alls
inte i egna .ärenden), och fram på kvällen
kåserade han en stund om sitt yrke på ett
oförglömligt sätt. Han var en kraftfull man
med en stark ande och talade med stort
filosofiskt lugn samt gick inte mycket in i
detaljer; men rösten hade en hålig klang, och
han tystade mig med en handrörelse av
orubblig tragik när jag försökte påpeka försonande
moment som måste finnas. Han föreföll till
ytterlighet förtrogen med det nyss skisserade
tillståndet, endast mera förtätat samt
ofrånkomligt; han sade att det värsta var att man
därvid måste försöka bibehålla tillräckligt
mycket medvetande för att kunna sortera det
som inte var fullt så dåligt från det som var
ändå värre. Från hans synpunkt var hejdlöst
bokskrivande inte någon dygd, och fliten hos
Rétifs och Edgar Wallaces knoppande
efterföljare väckte ingen vördnad hos honom. Han
misstänkte att det utbredda skriveriet i själva
verket var en allvarlig samhällssjukdom, i det
stora flertalet fall en form av debilitet eller
demens, och bad mig bevekande att jag, om
jag tvunget skulle fortsätta med skriveri,
i varje fall längre fram, sedan jag misslyckats
på den banan, inte skulle bli
manuskriptläsare; ett löfte som jag gav honom med så
mycket större glöd, som jag från ett tidigare
skede av mitt unga liv trodde mig veta att jag
var en passabel ladugårdsförman; ty den
reträttmöjligheten tedde sig efter hans
anförande som en ojämförlig harmoni av ljus
och lycka. Men ett sådant fall av nedbrytande
läsning är någonting speciellt; man får trösta
sig med att det på hela jorden knappt kan
finnas stort mera än tiotusen personer med
manuskriptläsarens yrke, ett yrke som för mig
sedan dess alltid tett sig svept i Dantes
strängaste dagrar.
Böcker äro ju i själva verket alls inte till
för att väcka sådana känslor, utan känslor av
helt motsatt art; vi förvärva dem, ofta med
besvär och små uppoffringar, samla på dem
och sätta dem på hyllor, i det angenäma
medvetandet att de rymma tillräckligt stor
njutning för att vara värda en hel del. Men många
människor sätta fel böcker på sina hyllor,
eller rättare ha inte någon princip för vad de
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
