Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Beijer: Trälen Melkolv. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄLEN MEL KOLV
tryckte sig först förskrämd in i ett hörn och
betraktade med uppspärrade ögon den för
honom oförståeliga striden. Han skälvde i
varje lem. Han försökte läsa några böner, som
han lärt, men han kunde inte minnas dem.
Han var van att framkalla bilden av den
vackra madonnan med det ljusa leendet, den
blå manteln med guldstjärnorna och kronan
på huvudet för sin inre syn, när han bad. Om
hon inte visade sig för honom, fick bönen inte
någon mening. Han trodde inte att hon
lyssnade, om hon inte visade sig. Han såg hur
vikingen pressade sig ner över modern. Han
fick ett anfall av förtvivlat mod och ryckte
till sig en käpp, som stod bakom honom i
hörnet, och bearbetade mannens rygg och
huvud. Vikingen kände i sin lystnad först icke
mycket av slagen, men snart blevo de honom
för besvärliga. Han kastade ner kvinnan på
golvet, vände sig om och tog fatt i pojken,
bar honom till dörren och kastade ut honom
på gatan. Sedan stängde han dörren i lås.
Melkolv föll framstupa, men reste sig
hastigt och sprang tillbaka till den stängda
dörren. Han bultade och skrek allt vad hans
lungor orkade.
En ny grupp män larmade gatan framåt. De
voro upprymda, men i en godlynt stämning.
De stannade i en halvcirkel omkring pojken
och frågade, varför han skrek. Mellan
skrikattackerna bad han dem hjälpa honom in, men
de förstodo honom naturligtvis inte.
En av männen tyckte att pojken såg bra ut.
Han fick det infallet att ta fast honom och
göra honom till sin träl. Sådant var förbjudet
för gemene man och han skulle aldrig lyckas
genomföra sin avsikt, men snikenheten drev
honom att göra ett försök. Han var även för
drucken att riktigt kunna göra klart för sig
vad han gjorde.
Han hade händelsevis en extra läderrem om
livet, som han i hemlandet använde till
hund-koppel. Han tog fast pojken, lade kopplet om
hans hals, drog till det lagom, så att det inte
kunde fara över huvudet. Den andra ändan
surrade han om sin handled, så att Melkolv
måste gå med, när truppen gick vidare, om
han inte skulle bli strypt.
De andra männen i sällskapet funno skämtet
lustigt och skrattade. De talade om, huruvida
mannen skulle få behålla sin träl. De lovade
varandra heligt att stödja hans sak mot vem
som än skulle göra honom hans rätt stridig.
De skulle en gång för alla visa den, som förde
befälet, vad gemene man betydde i ett
vikingatåg. De togo varandra i hand på saken och
kände sig som mäktiga sjökungar.
Vid ett gathörn mötte de en grupp
kamrater, som föreslog dem att följa med och
dricka vin i just det kloster, där munken
skulle korsfästas. De gjorde så.
De kommo in i klosterkällaren ögonblicket
innan man skulle spika munken på ölfatet.
Melkolv kände honom. Han hade sett honom
i klostret, där han gick i skola, och en gång
hade han fått en klase druvor av denne munk.
Han ville springa fram till honom och gjorde
utan att tänka på snaran en ansats, men
hejdades av att den snördes ihop om hans hals.
Han vände sig och började slita i remmen för
att bli fri. Vikingen, hans herre, som just var
inbegripen i ett samtal med en annan man,
lade inte särskilt märke till honom. Han
började redan bli starkt berusad. Han drog endast
kopplet åt sig, som man gör när en hund
stretar utan att ens titta på djuret. Pojken
blev ursinnig. Han skulle just anfalla mannen
med sina små knytnävar, då munken, som just
blev utsträckt på ölfatet, kastade en allvarlig
blick på honom och skakade avvärjande på
huvudet. Melkolv stannade plötsligt inför
munkens blick. Hans ögon spärrade sig
vidöppna. Han såg en varm, strålande blick, som
betraktade honom från en annan värld, från
madonnans värld. Men då madonnans blick
var leende, var munkens sorgsen och milt
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
