Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Beijer: Trälen Melkolv. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄLENMELKOLV
sådana tillfällen var han mycket vild. Det var
svårt för honom att finna sig till rätta i det
kalla och hårda landet och han trånade efter
sin hemstad. Madonnan på tavlan i kyrkan
svävade lika strålande för hans inre syn. Varje
morgon och afton tvingade han av henne ett
leende genom att bedja riktigt ihärdigt, med
sin rosenkrans mellan fingrarna.
Rosenkransen var hans enda fattiga egendom. Han hade
haft den om halsen den dag han hade blivit
bortrövad och som den endast bestod av enkla
träkulor, hade han fått behålla den. Folket i
gården gjorde spe av honom, men han brydde
sig inte om dem. Han mindes munken på
ölfatet, hur lugn han varit och ändå hade
han lidit en sådan pina. Skulle han då inte
själv stå ut med några speord. Han höll ut
genom åren med sina böner. Allt som hände
honom anförtrodde han madonnan och var
han i svårigheter gav han inte upp förrän hon
hade ingivit honom sättet att gå ur dem.
Melkolvs unge herre drev sina
vapenövningar mycket hårt och använde ofta sin
träl att fäkta emot. Först gjorde han det av
elakhet, för nöjet att ge honom slag, som
pressade tårarna i ögonen på honom. Men
Melkolv blev med tiden så skicklig i att betäcka
sig, att det var svårt att få hugg eller stöt på
honom. Ibland kunde Torger med hån egga
honom till anfall, som gåvo honom fullt
arbete att skydda sig själv. Hände det då
att Melkolv lyckades tillfoga honom någon
smärta, bet han ihop tänderna och log
överlägset och han hämnades aldrig sådana obehag.
Gårdens äldre folk tyckte om Melkolv för
hans fogliga lynne och läraktighet. De
skyddade honom ofta mot Torgers elakhet.
När Torger var tjugutre år skickades han
på utlandsresa och Melkolv, som var tjugu år,
fick stanna hemma. Skafte Torhallsson, som
såg att det var gott gry i ynglingen, satte
honom att lära alla gårdens sysslor. Han lärde
honom att tänka och ordna självständigt, så
att hans son skulle få någon att lita på, om
han skulle bli tvingad att för någon tid lämna
sin gård. Det var lätt för en storman att bli
indragen i förvecklingar, som tvingade honom
i landsflykt under något år.
Melkolv gjorde sig samvetsgrant förtrogen
med allt, men på sin lediga tid drog han sig
undan från alla andra i gården. Han var
vänlig och undergiven mot alla, men han var
dock främmande för folket och hade ingen,
som framför någon annan var hans vän. På
sommaren gick han ut i markerna. Han kunde
sitta i timmar och betrakta olika blomster och
hans ögon kunde därvid lysa som om han såg
underliga syner inne i blomkalkarna. Och
ibland kunde han stirra efter molnen. Om
man då frågade honom, vad han såg, skakade
han endast på huvudet och log. Man gycklade
med honom av gammal vana, men numera var
det ingen, som därmed avsåg att såra honom.
Han tillväxte i klokhet och fick namn om
sig att vara spåkunnig. Han förnekade detta,
men man envisades likväl att söka råd hos
honom, och gav han någon gång råd, så visade
de sig alltid vara goda. Det berodde inte som
man trodde på någon övernaturlig kraft, utan
på att han under sina böner samlade sig och
fick ett stort lugn, så att han kunde tänka över
saken från alla sidor, innan han talade. Och
alltid var det den strålande madonnan, som
gav honom lugn. Hans rykte för klokhet och
siargåva växte och skulle växa så länge han
levde.
Han tänkte ibland på den korsfäste munken,
men han gjorde det mot sin vilja. Han var
rädd för honom. Han hade fått så mycken
undervisning, att han fattat den kristna läran
och förstod, att munken var en martyr, som
var glad över att få dö för sin tro. Men hela
hans unga väsen reste sig emot den frivilliga
döden. Han kunde slutligen inte förstå, att det
var lyckligt att dö. Han försökte undvika
tan
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
