Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-Johansson: Autodidakterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUTODIDAKTERNA
han icke rik på det, men det är möjligt att
också Elofson därunder upplevde något.
Eleverna bestod av en brokig skara. Det
var en gammal gubbe med profetskägg som
räckte långt ned på bröstet. Det var två unga
verkstadsarbetare, som bara gjorde en enda
filning på en mutter dag ut och dag in, och
som hållit på med det i åratal. Det var ett par
flickor, en sömmerska och en modist. Det var
en lagerarbetare med av rotandet i syror
sönderfrätta naglar. Det fanns en
byggnadsarbetare med. Det var Adrian från Humla by.
Och det var Fagerlind, själva den drivande
kraften, cirkelns upphovsman och agitator.
Han kom sist av alla, klädd i sin
vidbrättade svarta slokhatt, som liknade ett tak. Den
smörfärgade skäggtofsen vippade på hans
haka. Han talade några ord med Elofson och
gick sedan djupt försjunken i tankar bort och
satte sig på en stol.
Elofson gick också och satte sig. Han
beredde sig att tala. Hans duvlika, vita händer
strök bokens fulltryckta blad.
— Filosofi betyder kärlek till visheten, sade
han oändligt stilla. Hans röst var mjuk som
ängsull, eller den viskade sig fram som en
rännil, som flyter bort bland mossan i en skog.
Fagerlind satt och betraktade rumshörnan,
som om det varit det filosofiska rummet, icke
det materiella, och det såg ut som om han drog
en motspänstig definition ut ur själva vrån.
— En av de filosofiska satserna är att
ingenting kan ske orsakslöst...
Fagerlind satt alldeles stilla, begrundande
bordet. Han lyssnade på ett sätt som om han
vetat allt detta förut, men nu fördjupande
orden ytterligare, så att det nästan inte längre
fanns någon botten för dem.
— Bakom ett handlande måste ligga en
orsak ...
De abstrakta orden viskades ut i rummet.
Nio hjärnor med av vardagen styvnade
hjärn-lober försökte följa. Flickorna satt allvarliga
och verkade som döda i den värld, där ingen
kärlek fanns.
Adrian antecknade, men han tyckte att det
uppe under taket började se lufttomt ut, och
han andades redan mödosammare, som av
brist på syre.
— Vi börjar om, sade Elofson åter.
Filosofi betyder kärlek till visheten, och en av de
filosofiska satserna är att inget kan ske
orsakslöst, utan måste ha en orsak.
Sakta tändes de små lågorna av Elofsons
mun, tills de brann knappt synliga på något
som liknade en ramp, tyckte Adrian. Och
sekunden efter tyckte han de liknade
brinnande fjärilar. Det var någon, som hade
antänt fjärilar på rampen . . .
— Vi börjar om, bakom en handling måste
ligga en orsak . .. Och så började man om,
tills man tyckte att de från början
betydelselösa orden fick en betydelse, och när man
börjat om några gånger till, hade de fått en
oemotsäglig vikt, till vilken det måste tas
vederbörlig hänsyn.
Därefter kom frågorna, men svaren var
utomordentligt skygga. Lagerarbetaren
svarade, en av flickorna svarade, en av
verkstadsarbetarna svarade och visade, att han förstått
det som sagts. Det vill säga, han upprepade
det utan att stappla. Adrian fick inte tillfälle
till något svar. Annars hade också han kunnat.
Men när turen kom till Fagerlind, som tog
ordet själv, så uppträdde denne från början
som geniet och vände upp och ned på det
hela. Han grubblade för det första en lång
stund. Sedan tycktes han göra en
djupborrning, som förde med sig både det som var
väntat och oväntat, och han framsade sitt svar
med tonvikt på vart ord. Fagerlinds svar rörde
sig på ett plan, där det inte var så gott att
följa med, och även Elofson uppträdde en
smula skyggt, när han medgav:
— Så kan man kanske också säga det...
Han ämnade gå vidare. Adrian undrade ifall
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
