Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-Johansson: Autodidakterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
han också upptäckt Fagerlinds försök att
verka geni till vart pris, men Elofson syntes
alltför upptagen av sina problem för att
bedöma människors ävlan på denna jord.
Då tycktes gubben med profetskägget
plötsligt ha fått en idé. Hans svaga ögon med de
nästan utbrända synnerverna hade väl
upptäckt någon strimma. Han började, trotsande
allt sammanhang, att tala om Methusael .. .
— Det hör inte till ämnet, sade Fagerlind
dovt och betraktade Elofson.
— Vi kanske får tillfälle att tala om ämnet
en annan gång, sade Elofson ytterst försiktigt.
— Det var bara en ordningsfråga, något
jag tänkte på . ..
— Om det är nödvändigt, sade Elofson och
tänkte efter.
— Vad hör Methusael hit, det här är
filosofi som vi håller på med, sade Fagerlind.
—’Jag kom händelsevis ihåg det nu, till en
annan gång kanske jag har glömt bort det,
sade den åderförkalkade gubben. Methusael,
son till Henoch, härstammande från Set —
hade kanske någon liknat honom själv vid
Methusael på grund av skägget.. .
— Det finns att läsa om någonstans!
— Det var bara en ordningsfråga, låt den
få komma emellan, envisades gubben
fortfarande. Han hade väl i någon förening lärt
sig en smula mötesteknik, han med.
— Vad var det då ni ville fråga om
Methusael? sade Elofson, och därmed hade
han gett efter.
Den gamle bet sig nu fast i allt det, som
Elofson sade i det nya ämnet, och den ena
frågan drog snart den andra med sig, så att
hela debatten efter en stund hade svängt in
på Methusael i stället för på filosofi. Elofson
förblev hela tiden vänlig. Han funderade
länge på sakerna. Han svarade för var gång
som om frågan haft den största betydelse, och
han inte hade samvete att ge ett svar, som han
inte också kunde stå för efteråt. Men den
gamle glömde det varefter ...
Den begränsade tiden skred fram. Gubben
uppehöll den dyrbara timmen genom sitt prat.
Fagerlind höll på att falla ur masken, och
nu började också andra komma med frågor,
som i sin tur rörde frågorna som gubben
gjorde om Methusael.
— Medan jag kommer ihåg det, skulle jag
vilja fråga om en sak till... Den där
Methusael ... sade den åderförkalkade gubben.
Elofson var för vek för arbetarna. Han
kunde inte avspisa. Han nändes inte säga
ifrån, då de var okunniga eller rentav dumma.
Han älskade dem för mycket, de var för
honom en främmande värld. Kanske han i
grund och botten var rädd för arbetarna .. .
Han gav efter för deras nycker.
— Det är ett svårt ämne, sade han då och
då, erkännande att de största andar hela sitt
liv försökt tränga in i dess mysterier. Han
ville inte se hur de slogs för att hävda sig,
hur de sparkade för att komma loss ur den
massa, som deras idé i grund och botten
byggde på, eller han förstod det inte. . . Han
smickrade dem också med att säga:
— Det är ett svårt ämne... De gick då
fram på det med hela sin kraft, och han vek
själv undan ...
På hemvägen fick Adrian sällskap med
Fagerlind. De steg på en av spårvagnarna,
som rasslade uppåt Söder. Fagerlinds hatt och
skäggtofs tilldrog sig från början den
vanliga uppmärksamheten, varför Adrian kände i
nacken, att de var bevakade, även om de bar
sig hyggligt åt.
Adrian böjde sig fram över gången och
sade lågt åt Fagerlind:
— Det är möjligt att jag inte bryr mig
om det här i fortsättningen. Det är bättre att
läsa böckerna direkt, och sen kan man ju
fråga Elofson om sånt, som man inte riktigt
begriper.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
