Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-Johansson: Autodidakterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUTODIDAKTERNA
Den tilltalade satt och log och myste för
sig själv. Han föreföll att ha sitt filosofiska
fjärrglas kvar för ögonen. Det tog en stund
innan han svarade.
— Hur sa du ... Var det något?
— Jag bryr mig inte om filosofiska
cirkeln, sade Adrian lågt. Jag tänker läsa
själv ... Ville bara varsko dig ...
Fagerlind i sin självupptagenhet tycktes ha
förts tillbaka till den reella tillvaron igen.
Hans haka rördes nervöst. Han beredde sig
att lyfta handen.
Adrian hajade till litet. Han såg plötsligt
hur kamraten höll på att göra ett stort
nummer av svaret. Han ångrade sig i förväg att
han någonsin fört saken på tal i spårvagnen,
där så många lyssnade och där Fagerlind med
säkerhet skulle gripa tillfället för att låta
exhibiera sig.
— Det menar du inte? sade Fagerlind till
en början helt anspråkslöst. Adrian drog en
suck av lättnad.
— Visst fan menar jag det.
— Det menar du inte? frågade Fagerlind
om, denna gång betydligt högre. Den
smör-färgade skäggvippan på hans haka darrade
som för en spasmodisk ryckning.
— Det är meningslöst att sitta där och
lyssna på en tokig gubbe ... Det blir inget
av det. På en timme hinner man för resten
läsa mer om filosofi än på en månad där
borta ...
Då tycktes Fagerlind, initiativtagaren till
cirkeln, äntligen ha gjort klart för sig
avfällingens avsikt. Han dröjde ännu ett par
sekunder. Så tog han till den stora gesten.
— Inget kan ske orsakslöst, bakom allt
handlande ligger någon orsak, sade han helt
högt med sin affekterade stämma. Har du
gjort klart för dig vad det är?
Folk i spårvagnen hade börjat spetsa
öronen. De betraktade nyfiket den talande. De
undrade vad en figur, som såg ut på det viset,
kunde ha att säga och försökte därigenom få
reda på vad han var för en.
— För det behöver inte en gubbe få sitta
och tjata en hel lektion, sade Adrian och
försökte ytterligare dämpa rösten.
Fagerlind syntes samla hop trådarna. Adrian
ångrade sig än mer.
— Bakom allt vårt handlande ligger hela
arbetarrörelsens historia, sade Fager lind, som
om han hållit tal, så att ingen skulle behöva
gå miste om en bokstav. Bakom mitt eget
handlande ligger också mycket annat, den
individualistiska uppfattningen, den
personliga ambitionen. Men bakom ditt
tillbakaträ-dande nu ligger det en ren atavism!
Människorna i vagnen började titta på
varann för att undersöka ifall någon annan
också drog på munnen. De begärde stöd av
medpassagerarna, innan de kunde klassificera
riktigt. De tycktes bestämma sig för en rubbad
till att börja med. Helst hade de kanske gissat
på en utlänning, men Fagerlind talade rent
svenskt.
— Filosofin är läran om visheten, sade
han, denna gång så högt, att det lät som om
han mässat i spårvagnen. Och ändå blir du
ledsen för att en gammal gubbe sitter och
pratar lite lort. . . Det är upprörande!
Passagerarna hade vid detta laget hunnit
bestämma sig, och det skrattades redan tyst
runtomkring dem. Adrian erfor obehag av att
någon satt och undertryckt skrattade honom
i nacken. Endast Fagerlind tycktes behagligt
berörd av uppmärksamheten.
— Jag vill inte bestrida det, sade Adrian
och försökte, också han, falla in i tonen, så att
det höga filosofiska plan samtalet hölls på
kanske kunde lura någon att låta bli att
skratta. Det där om atavismen i
tillbaka-trädandet. .. Men . ..
— Det är ju absurt! skrek Fagerlind och
högg det ord med god klang han fann på i
hastigheten.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
