Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-Johansson: Autodidakterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
— Inte som det låter, försökte Adrian än
en gång. Han stammade och gav plötsligt
tappt. Han kände att han inte förmådde stå
emot trycket.
Men nu hade Fagerlind fattat eld på allvar,
och det var inget att göra åt honom längre.
Han företog på rak arm, där han satt i vagnen,
en tvärklyvning av Platon, en utvädring av
Mester Eckhart, en kritisk granskning av
Leopardi och en grundlig uppgörelse med Spinoza
från vaggan till graven, men med liberalismen
i synnerhet, allt under det att folk omkring
bet sig i läppen och skrattade så tydligt de
kunde. Han böjde sig framåt och slog ut med
händerna. Han ömsom slöt ögonen, ömsom
öppnade dem, så att de blev runda, likt
böss-pipor, och pratade utan uppehåll. Det såg ut
som om han gripits av någon extas, som
tvingade honom att tala. Han blev svettig av
ansträngning, men han fäste sig inte vid det.
Han verkade ena stunden förtvivlad, den
andra övertygad, och han fortsatte
omedelbart på nytt, snubblande över nya termer,
axiomer och sentenser. Spårvagnen rasslade
sakta utför den tröstlösa Upplandsgatan.
Husen invid trottoarerna verkade stå stilla.
Den höll en evighet vid varje hållplats, då det
blev än tystare jnne. Allt flera passagerare
steg på. Adrian satt brinnande röd. Fagerlind
hade nått fram till den schopenhauerska
åter-lösningsestetiken. Det var långa ord. Fagerlind
fullkomligt sjöng ut orden i vagnen.
Spår
vagnen svängde in på Norra Bantorget. Sådana
som ämnat stiga av tycktes stanna för nöjets
skull ... Plattformen hade nu hunnit bli full
av folk, och konduktören lät dörren stå öppen,
för att man där ute också skulle kunna höra.
Det fanns inte en, som inte hade ögonen
riktade på dem. Likt svåmar av torr, upphettad
luft steg fraserna, och idéerna rosslade i
denna hastighet, som de inte tycktes tåla.
Spårvagnen sattes åter i gång. Rasslande
fortsatte den Vasagatan, tvärsigenom Staden
mellan broarna, uppför Söders alla backar. Likt
en flock krickänder sköt några bogserbåtar
ut över mälarvattnet. Adrian försökte se ut.
Men alltjämt talade Fagerlind, främmande
och mystiska ord, ord fulla av vetenskaplig
magi, likt trollformler, som aldrig hördes
ämna sina . ..
Det var en spårvagnsresa i geniets värld.
Fullkomligt utschasad av uppmärksamheten,
som riktats på dem båda, men mot slutet mera
på den som tegat, därför att man väntat sig
oppositionen från hans håll, utan att det
kommit någon, steg Adrian av. Fager lind satte
sig till rätta i vagnen.
— Är du besluten?
— Jag är besluten, sade han, och dagen
efter skrev han i ett brev till Elofson, att
han av vissa, i brevet onämnda skäl, tyvärr
måste avbryta kursen . .. Han hade beslutat
sig för att läsa på egen hand, i
hyreskam-maren, om nätterna, då han var ensam.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
