Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rütger Essén: De solidariska — Europas proletärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÜTGER ESSÉN
alla de, för vilka livet gick ut på att äta,
dricka, sova, älska och ingenting vidare. Det
fanns också en aning av väsensfrändskap
mellan sjuttonhundratalets proletärer och ”the
idle rich” — det vill säga oduglingarna inom
den verkligt rika överklassen (vilka
självfallet ingalunda voro flertalet).
Det moderna Proletariatet — med stort
P — är alltså föga äldre än hundra år. Under
förra hälften av adertonhundratalet svällde
lönarbetarklassen i samband med
maskinindustriens genombrott ut på ett oerhört sätt;
i vissa länder kom detta nya proletariat nära
till befolkningens flertal; i så gott som alla
västerländska kulturstater blev det en
samhällsfaktor av första ordningen.
Därmed träder proletariatet på allvar in i
Västerlandets historia. Det blir här och var
självmedvetet, eller på proletärspråk
klassmedvetet. ”Från intet allt vi skola bli.” Det
får sina profeter och sina kanoniska
skrifter: Marx, ”Kommunistiska manifestet”, ”Das
Kapital”, sina trosbekännelser: Gotha- och
Erfurtprogrammen, sina kyrkofäder: Kautsky,
Liebknecht, Sorel, Jaurès, och så småningom
även sina diktare. Men framför allt får det
sitt moraliska patos, klassolidariteten.
Proletärerna bli de solidariska.
Historiskt sett bli proletärerna de
solidariska, därför att de äro de otrygga. Kunna de
ej sälja sin arbetskraft sakna de
utkomstmöjlighet. Alla samhällskriser drabba därför
i första rummet proletärerna.
Sammanhållningen blir deras enda, länge prekära skydd.
Men för att sammanhållningen, solidariteten,
skall bli möjlig, måste den bli ett patos, en
tro, en religion.
Ur sammanhållningens religion utvecklar
sig även den proletära eskatologien,
drömmen om framtidssamhället och dess vinnande
genom en katastrof för den på utsugning
baserade, orättfärdiga samhällsordning, som ger
proletärerna en otrygg tillvaro. Att allt detta,
sammanhållningens patos och drömmen om
framtidssamhällets erövring, av Marx och
andra klädes i en kvasiyetenskaplig dräkt och
förklaras vara en nödvändig, en i
materialistiskt kausal mening nödvändig, utveckling, är
endast en tidsdräkt. Till sitt väsen är hela
denna livssyn religiös.
Det är ej heller enbart den faktiska
otryggheten, som skapar proletären. Definitionen:
proletariatet lika med de egendomslösa, är
i sin okvalificerade form mycket för vid. Även
större delen av den bildade medelklassen är
egendomslös, åtminstone i materiell mening.
Ty specialutbildning är naturligtvis i och för
sig ett egendomsvärde. Dessutom har denna
klass’ ställning in på sista tid faktiskt varit
tryggad på ett helt annat sätt än det
kroppsarbetande proletariatets. Men beröva den bih
dade klassen denna relativa trygghet — något
som nu i stor utsträckning har skett — och
skillnaden, blir ej alltför stor mellan denna
samhällsgrupp och det kroppsarbetande
proletariatet. Med tiden följer också
proletärmentaliteten inom det intellektuella
proletariatet, manschettproletariatet,
kontorsproletaria-tet. Skillnaden blir endast den att dessa
gruppers sociala kampmedel bli så långt mindre
effektiva. Det ”riktiga” proletariatet ser dem
också över axeln. Manschettproletariatet blir
en proletär halvvärld.
Enligt proletärreligionens eskatologi skall
otryggheten övervinnas, men solidariteten
bestå. Detta är en trossak, intet mer och intet
mindre. Erfarenheten hittills stöder den
knappast. När en viss proletariatgrupp blir
tjänstemän i stat eller kommun — och alltså
otryggheten försvinner — brukar det också bli si
och så med solidariteten. Halvsvältande och
på solidaritet pockande arbetslösa proletärer
bli då uteslutande obehagliga. Detta är
mänskligt och dömer i och för sig
proletärreligionens värde lika litet som en krasst och trångt
egoistisk och salvelsefylld prästman är en
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
