Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rütger Essén: De solidariska — Europas proletärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SOLIDARISKA — EUROPAS PROLETÄRER
dom över kristendomen. Men förekomsten av
denna brytning betecknar i alla fall en kritisk,
en mycket kritisk punkt i proletärreligionens
utveckling.
Proletariatet är visserligen alltjämt ofta
otryggt men samtidigt sedan tjugu år och mer
den mest självmedvetna samhällsgruppen i
Europa. Europas proletärer tro på sin
framtid, på sin världsæission. Borgerlighetens
patos, självansvaret, har blivit bittert, nästan
tragiskt. Men proletärernas solidaritetspatos
breder ut sig och besitter jorden.
Detta patos står i skarpaste motsats till
borgerligheten och dess historiska gärning.
Frihet och självansvar kunna endast till en
viss gräns förlikas med det absoluta
klassoli-daritetskravet. I praktiken är den gränsen
längesedan överskriden. Jämlikheten —
for-malsidan av proletariatets solidaritetspatos —
låter ej heller mer än till en viss gräns
förena sig med friheten. Det är nämligen icke
sant att människorna födas ”fria och lika i
rättigheter” (”libres et égaux en droits”),
som 1789 års deklaration om de mänskliga
rättigheterna uppger. De födas ofria och
kunna möjligen nå friheten genom kamp. Om
de födas lika i rättigheter är icke av så
avgörande betydelse som man tidigare ansett,
ty de födas i varje fall högst olika i
duglighet och samhälleligt värde. Både
borgerlighetens patos om självansvaret och
proletariatets patos om solidariteten-jämlikheten
lida därför skeppsbrott på den mänskliga
naturen, om de upphöjas till allhärskande
principer. Även som arbetshypoteser kunna
de drivas för långt. Det ligger i och för sig
intet orimligt i antagandet att man skulle nå
högre och bättre totalresultat genom att göra
människorna ärftligt olika i rättigheter, eller
i antagandet att massolidariteten är en
neddragande faktor. Men detta är ett rent
teoretiskt spörsmål. Frågan är vad människorna
tro på, vad man kan få dem att i livet offra
något för. Och inför den frågeställningen
måste man konstatera att proletariatets
solidaritetspatos är en av de starkaste, kanske
den starkaste andliga faktorn i det samtida
Västerlandet.
Träden växa dock som bekant ej upp i
himmelen, och av detta förhållande följer icke
att proletariatets klassolidaritet helt kommer
att dominera framtiden. Visserligen tror
proletariatet, att dess anda med tiden skall erövra
hela den västerländska mänskligheten —
alldeles som borgerligheten i sin storhets dagar
trodde att arbetarna med tiden skulle bli
borgare. Det är möjligt att tiden i stället söker
efter en syntes mellan solidaritet och
självansvar, sådan den enligt min mening
framträder som ansats i de fascistiska och
nationalsocialistiska idéåskådningarna. Det ligger
nämligen mer eller mindre i tingens natur att
en fullständig andlig seger för proletariatet
antingen måste leda till snabb och allmän
nedgång eller också följas av ett omedelbart
upptaget arbete att nyskapa alla de värden
och samhällsfaktorer som borgerligheten och
den gamla stats- och nationaltraditionen höll
vid liv. De kunna nämligen ej undvaras.
Men en sådan hundraprocentig seger är i
Västerlandet högst osannolik. Den skulle bli
tänkbar endast efter en av brottslig dårskap
vållad allmän katastrof.
Ännu en synpunkt är i detta sammanhang
av betydelse. Proletärreligionens —
klassmedvetandets och klasskampens — egenskap av
massrörelse förebådar den ett kort livsdrama.
Fåtalsvälden, som hålla massorna i halvt
vegetativ ro, bli långvariga. Borgerlighetens
epok var ett världserövrartåg. Men en verklig
massrörelse har karaktären av en stormvind
eller ett gräshopptåg över grödan — en lång
längtan, ett uppflammande i allt hastigare
tempo, ett extatiskt moment av alla
mass-aptiters plötsliga tillfredsställande — och
sedan ett mödosamt återuppbyggande efter
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
