Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl-Gustaf Hildebrand: Oxfordrörelsen - Anmälda böcker - Ronald Fangen, En kristen världsrevolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OXFORDRÖRELSEN
Ronald Fangen: En kristen världsrevolution. Mitt möte med
Oxfordgrupp-rörelsen. Översättning av Sven Stolpe. Bonniers. 2: 75.
Recenserad av KARL-GUSTAF H I LDEBRAND
Ronald Fangens bok om Oxford har all
den manliga öppenhet som man känner från
hans tidigare författarskap, och hans gestalt
är tillräckligt betydande för att den nya
skriften skall ha stort intresse redan som personlig
deklaration. Det är en mycket enkel och klar
bekännelse: utan att sväva på målet ansluter
sig Fangen till kristna paroller, sådana de
klarnat för honom vid grupprörelsens
house-party på Hösbjör i oktober 1934. Han
avböjer varje frestelse att ge någon privat och
anspråksfull tolkning av dessa paroller,
anlägga profetmantel och briljera med någon
speciell fangensk religionsfilosofi. Han
undviker också alla de krumbukter och
subtili-teter, som alltid stå begåvade människor till
buds och ge dem möjlighet att konstra bort
religionens krav. Med stilla humor
polemiserar han mot den högmodiga
vanföreställningen att det skulle finnas en särskild
religion för de intellektuella, de i anden rika.
Han framträder i sin bok som en ärligt och
ödmjukt mottagande. Han har rest till
Hösbjör med mycken förväntan men också med
en reservfond av ironi och med två flaskor
whisky som säkerhet, för den händelse han
skulle bli besviken på de andliga
stimulan-tierna. Mitt i denna världsliga och avvaktande
situation har han träffats av den kristna av-
6. — B. L. M. 6.
x
görelsens budskap. Det har kommit
annorlunda än han tänkt sig, som enkel och
tvingande kristen syndakänsla inför Gud. Nu
vill han sätta gärning och liv i tjänst hos Guds
rike, arbeta med i kampen för den ”kristna
världsrevolution”, som Oxfordrörelsen
eftersträvar.
Det är en flärdfri och övertygande
deklaration. Den har någonting rensande över sig,
och den ter sig dubbelt egenartad om man ser
den från svensk horisont Förhållandet mellan
kristendom och litteratur i Sverige är ju minst
av allt klart och överskådligt. Särskilt lyriken
— som ju alltid är den finaste värdemätaren
då det gäller nyanser och tidsstämningar —
står i ett mycket förvirrande sammanhang med
kristna läror och formler. Den är ofta
religiöst influerad, men den är det på ett alldeles
särskilt vis, med en blandning av ironi och
motvillig fromhet, av fiendskap och kärlek,
som talar på ett gripande sätt om ångest och
längtan, ofta också om en religiös och
moralisk sanningskänsla som ställer många
officiellt kristna i skamvrån. Det är en dikt som
kämpar för klarhet men som aldrig ger klart
besked om det är bejakelse eller förnekelse,
hån eller tro, som är dess väsentliga drag.
Situationen blir ofta missförstådd. Det är inte
bara blasfemi då Johannes Edfelt kallar sin
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
