Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl-Gustaf Hildebrand: Oxfordrörelsen - Anmälda böcker - Ronald Fangen, En kristen världsrevolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL-GU STAF HILDEBRAND
senaste versbok för ”Högmässa” och det är
varken uteslutande trosbekännelse eller
uteslutande esteteri, då Hjalmar Gullberg manar
fram julnattens ojämförliga lyrik:
Kring krubbans enkla låda
står glansen silverblond.
Det är säkert oförsiktigt, då kristna iakttagare
trohjärtat kassera in sådana rader som säkra
vinningar så att säga ur kristen partisynpunkt,
det är kristendomen mycket ovärdigt att på
det viset vara nervöst tacksam över varje bevis
på vänlig uppskattning. Men det vore ännu
mer meningslöst att — ur religiös synpunkt —
stämpla alltsammans som värdelöst därför att
det saknar den rätta tron. Blomberg och
Lagerkvist, Gullberg och Edfelt skapa nu en
gång sin ojämförliga konst ur själva
spänningen och våndan. De ha — ibland
omedvetet — gett en bild av längtan att tro och
svårigheten att tro, en bild som söker sin like
i mänsklig intensitet och som i all sin
villsam-het borde tjäna alla kristna människor till
bitter självprövning. Men historiskt betyder
naturligtvis detta slags dikt ett övergångsläge,
en disharmoni som måste avlösas av
någonting annat. En kommande generation skall
utan tvivel pressas till fastare och strängare
linjer. Fangens bekännelse står i klarare
samklang med den tid som skall komma. Det är
ju tänkbart att det ur rent kulturell synpunkt
blir en fattigare, hårdare, mindre nyanserad
tid. Men den är nödvändig. Och något av
befrielse kommer den att innebära.
Här kan inte bli fråga om att närmare
analysera vare sig Fangens religiösa
utvecklingsgång eller särdragen hos den rörelse han
numera tillhör. Men några randanmärkningar
äro kanske motiverade.
Fangen har inte minst gripits av den
psykologiska realismen hos OxfordrÖrelsen. Just
däri, i inriktningen på det konkret mänskliga,
ligger ju också rörelsens egentliga styrka.
Dess metoder kunna ofta synas barnsliga och
primitiva, men människan behöver utan tvivel
lära sig att hon är primitiv. Det är också
bättre att kristendomen är en naiv verklighet
än att den inte är någon verklighet alls. De
som glömt den saken och trott att bokstaven
var förmer än livet, de ha i själva verket
förfalskat kristendomen. Då man frågade Jesus
själv om han verkligen var den som skulle
komma, inlät han sig inte på någon teoretisk
bevisning utan nöjde sig med enkla och
väsentliga ting som att blinda fått sin syn, halta
började gå, spetälska blevo rena, döva hörde,
döda stodo upp och evangelium predikades
för de fattiga. När det talas om
Oxfordrörel-sens berättigande kunde det ges samma slags
svar. Eivind Berggrav har — i en glänsande
skildring av OxfordrÖrelsen, som nyss
utkommit i svensk upplaga1 — gett en
sammanträngd bild av dess innebörd.
”Sålunda predikar Oxford inte i ord utan
i handlingar. Här stiger advokaten eller
direktören upp och säger: Det var i olag men det
var mitt eget fel. Inte min hustrus eller mina
vänners eller mina fienders eller mina ärvda
anlags fel. När jag gjorde upp med min synd
och följde Guds order, blev jag fri och glad,
och de andra blevo det också, när de förstodo
hur det hängde ihop.”
Detta är kristen verklighet. Det må stå
belackarna fritt att förlöjliga den om de ha
lust. Men i själva verket är det inte så alldeles
banalt eller vanligt detta. Det är rentav
ganska paradoxalt. Det är inte vare sig
lättköpt eller självfallet att människor i
invecklade konflikter överge självhävdelse och
bitterhet, avstå från tragiska poser och anklagelser
och helt enkelt be om förlåtelse.
OxfordrÖrelsen uträttar faktiskt sådant; därmed har den
legitimerat sig på ett mycket tillfredsställande
sätt.
1 ”Oxford — Fanfar eller fara.” Övers, av Märta
Lindqvist. Stockholm. Diakonistyrelsens förlag 1935.
1 kr.
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
