Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl-Gustaf Hildebrand: Oxfordrörelsen - Anmälda böcker - Ronald Fangen, En kristen världsrevolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 X F O R D R Ö R E L S E N
Fangen ger många prov på den
själskun-skap, som medverkar till dessa resultat.
Speciellt antyder han att beröringspunkterna med
psykoanalysen äro viktiga för honom.
”Shar-ing”, delgivandet, bikten i olika former står
ju på många vis de psykoanalytiska
förlösningsmetoderna nära — även om
psykoanalytikerna av facket inte alltid äro så belåtna
med släktskapen. Samtidigt är den gammal
kristen praxis som kommit något ur bruk i de
protestantiska länderna. Fangen vill ibland —
som andra Oxfordentusiaster — upphöja den
till ett universalmedel mot all jordisk brist,
men den överdriften är naturlig och
hedervärd. Oxford har verkligen här gjort en insats,
som bör kunna skapa andliga värden också
oberoende av ”rörelsens” öden i yttre mening.
Det är egentligen upprörande att det skall
behövas en ny rörelse och ett nytt slagord
för att ge liv åt den broderliga själavården.
I själva verket borde ingenting vara
naturligare för en kristen än den. Och den
oxford-ska principen att den som ger sådan
själavård, den som mottar upprörande förtroenden
och skall ge tröst tillbaka, alltid måste blotta
en smula av sin egen skröplighet, bekänna ett
stycke av sin egen nöd, den har väl tvingat
sig på var och en som haft att göra med en
trasig människa. Det är ju en intressant fråga,
ur vilka källor Oxfordrörelsens krav på
shar-ing har brutit fram; det är nämligen minst av
allt utan föregångare, fastän de inte alltid fått
spela sin tillbörliga roll. Alla som levat i en
universitetsstad ha väl någon gång kommit i
beröring med det egendomliga biktinstitut,
det kamratskapens sakrament med eller utan
kristen färg, som existerar studenter emellan;
här föreligger verkligen en form av broderlig
själavård, omgiven av skygghet och respekt,
uppfattad som en tvingande plikt och skarpt
skild från den vardagliga tillvaron. Det är väl
ingen tillfällighet att grupprörelsen har börjat
som en studentrörelse.
Oxfordrörelsen har fört in öppenhet och
konkretion i det kristna livet; den har också
gjort många människor till kristna; det är
dess stora insats. Att den är parad med
ensidigheter och innebär risker i åtskilliga
detaljer — att sharing kan förvanskas och bli
andligt tvång eller att det privata förhållandet
till andens ledning kan få naiva och
underliga former — det är ju ofta sagt, för övrigt
börjar det — som inte minst Fangen
bestyrker — utveckla sig en förnuftig psykologisk
praxis som motväger farorna. Men Fangens
bok vittnar om andra risker, risker av mera
principiell art.
Inriktningen på det konkreta och
mänskliga kan också betyda en svaghet. Perspektivet
kan bli för trångt. Ensidigheten — som finns
hos alla väckelserörelser — kan bli för stor.
När Fangen boken igenom använder alla
tillfällen att uttrycka sitt förakt för dogmer och
teologi, så hemfaller han åt en gammal
villfarelse, som inte blir bättre av att få
Oxford-etikett. Dogmer ensamma skapa ingen
kristendom, men det betyder inte att de kunna
undvaras. Utan den kristna tankens kamp och
arbete måste religionen förlora sin högsta
spänning, bli konturlös och flytande.
Kristendomen är dock till sist inte ett system för
livsföringen eller ett recept till världens
förbättring utan en vidunderlig och oförnuftig tro:
och den är sannerligen inte en tro i största
allmänhet, vars innehåll man kan lämna
å sido. Andens ledning tjänar ingenting till
om den inte — kristet uttryckt — för fram
till Jesus Kristus och honom korsfäst. Och
det trons vågspel, den troskamp som går
genom århundradena, är ingenting som kan
undvaras eller föraktas, därför att det fått den
allvarliga tankens stränghet och skärpa.
Detta kan låta teoretiskt men det är i själva
verket åtskilligt i Oxfordförkunnelsen — även
i Fangens Oxfordförkunnelse — som skulle
farit väl av klassisk kristen tankedisciplin. Det
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
