Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Olof Thunman, Mark och vindar, anmäld av Bertil Malmberg - Gertrud Lilja, Fröken Andersson och ungdomen, anmäld av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Upplands bard
Olof Thunman: Mark och vindar.
Gebers. 3: 50.
Olof Thunman är en i vår tid ganska
egenartad företeelse, och hans gestalt avtecknar
sig med ovanlig tydlighet mot den litterära
horisonten. Det är otvivelaktigt, att han i fråga
om smak och sympatier är besläktad med
göter av en mer utpräglad observans, med Per
Henrik Ling och Leonard Fredrik Rääf. Han
är för närvarande den ende företrädaren i
svensk diktning för den nordiska romantik
som planterat sina fälttecken på Uppsala
högar. Om det läses modern poesi i Vallhall,
hur måste då icke ”Åsarnas” skald fröjda sig
åt rader som dessa:
I knastrande eldars svedande hetta saftiga stekar
vändas,
och matlagens sorl går dagen lång med oset kring
solig nejd,
och armringar blänka, när hornen höjas högt till
den stupades frejd.
Men tvemänning drickes, när solen sjunker och
drömska stjärnor tändas.
Stäm upp till gravdans i nio dygn! Här svämmar
ett överflöd
av helstekt häst och suden galt och gullgult mjöd.
Som typ är Thunman sålunda ett ganska
egensinnigt och otidsenligt original,
obekymrad om det litterära modets metamorfoser och
fången i en bildvärld, som är både högtidlig
och primitiv. Men han är därför ingen
originell diktare. Han är ingen språklig nyskapare.
Formellt är han en karlfeldtsepigon, som till
den grad förhäxats av mästarens tungomål
och så fullkomligt tillägnat sig hans accent,
att det blivit hans naturliga uttrycksmedel.
Jag tror, att följande ganska fulländade
strofer ur poemet ”Tidlösan” kunna bestyrka
omdömets riktighet:
Gåtfulla främling! I senhöstdagar,
när bina sitt doftande visthus stängt,
du firar din egen trotsiga vår.
Du gäckar årets och blommornas lagar,
och djupt i tidlösa drömmar sänkt
du Floras kalender försmår.
I vintersömn dina fränder vila.
Vass går nordan kring frostiga fält,
och dungarna sjunga om död och mull.
Men du öppnar din kalk i skimrande lila —
ett vårligt vajande bröllopstält
kring ståndarknopparnas gull.
Och i vår, när violerna blåna i hagen
och ekarnas lund står grön,
skall du följa ditt väsens sällsamma drift
och lyfta ur mullen mot ljuset och dagen
på bladkransad stängel din kärleks lön —
en sluten gömma med mognande frön
och smärtförjagande gift.
Skulle icke detta ha kunnat bära Karlfeldts
egen signatur? Det skulle knappast ha
missprytt en av mästarens tidiga samlingar: för
någon av de senare däremot är det språkliga
ackordet för litet sammansatt.
Vad som emellertid gör, att Thunmans
dikter aldrig bli oss likgiltiga, det är den
känsla de förmedla, att bakom den fast gjutna
men osjälvständiga formen står en man av
mycken självständighet. Man kan icke missta
sig därpå att skalden har ett budskap och en
tro. Därtill kommer, att hans kännedom om
det uppländska landskapet (under ett helt liv
föremålet för hans kärlek och studium) är
ytterst intim. Hans naturupplevelse är
känslo-mättad, romantisk och patetisk men saknar
därför ingalunda realistisk skärpa; hans
iakttagelse är säkert ofelbar i detaljer. Man har
det bestämda intrycket, att Thunman otaliga
gånger genomvandrat sitt kära Uppland; han
är troligen ingen bilist. ”Gedanken wollen
ergangen sein”, sade Nietzsche. Det förhåller
sig på samma sätt med de naturintryck som
skola bli till fruktbar personlig egendom.
Bertil Malmberg
Noveller
Gertrud Lilja: Fröken Andersson och
ungdomen. Bonniers. 5: 75.
Hertha Ode man: Det krångliga — det
enkla livet. Bonniers. 4: 75.
Gustav Hedenvind-Eriksson:
Räls-läggarens berättelser. Bonniers. 5: 75.
Gertrud Lilja har någon gång antytt att hon
vet sig vara i kontakt med en publik, och även
om hon inte hade sagt det skulle man kunna
räkna ut det ändå, ty så enkelt och sordinerat
uttrycker man sig bara inför en publik av
likstämda och sympatetiska. Huvudparten av
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
