Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ludvig Nordström, Bolsjeviken Stockholm, av Rütger Essén - Johan Fabricius, Melodi ur fjärran, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
världens dynamiska sammanhang och deras
egen roll i denna världssymfoni. Detta är
varken någon ringa eller lätt uppgift. Men det är
just vad svenskarna framför allt behöva. Vi
tänka som regel både för abstrakt och för
vanemässigt för att hinna fatta världsförloppet
medan det är liv, kamp och arbete — med det
självfallna resultatet att vi bli en mera passiv
faktor i detta världsförlopp än vi borde och
kunde vara. Ludvig Nordström fyller sålunda
i sin senare gärning en praktisk
folkuppfostrares roll.
Den värdefullaste av hans förutsättningar
för detta verk är hans vakna, levande och
realitetsbetonade fantasi. Han ser
världsför-loppets huvudström, där flertalet endast ser
tekniska eller statistiska detaljer. Han har en
kanske icke osviklig men desto mer intensiv
instinkt för det vitala, det väsentliga, det
pregnanta. Och framför allt har han ett öppet
sinne, det vill säga han har icke några
system-skygglappar för ögonen eller några av
fanatismens hatkomplex i själen. Han är en god
och vis man — och vid sidan därav, ehuru
ingalunda tillfälligtvis, en av det moderna
Sveriges främsta stilister.
Vare det långt ifrån mig att betrakta hans
tolkningar som ofelbara. Fängslande och
eggande äro de alltid, men deras valör är
ganska olika, och någon gång blir man frestad
att använda termen konstruktion. Vid sidan
av den fasta och geniala ”Stornorrland”
finner man sålunda det mera kaotiska
”Världs-Sverge” och den bitvis något hastigt
hopkomna ”A.-B. Nord-Europas Förenade
Bönder”. Men vem är ofelbar? Och vem skulle
man vilja ha ofelbar?
I sin senaste bok, ”Bolsjeviken Stockholm”,
har Ludvig Nordström återgått till ett av sina
gamla favoritspörsmål, redan behandlat,
exempelvis i ”Landsortens problem”, nämligen
frågan om storstaden-metropolen versus
landsorten. Hans tes är den att Stockholm sedan
några årtionden kommit in i utsugarerollen,
och att vad tiden nu kräver icke är
huvud-staden-metropolens vidare ansvällning utan
landsortens självständighetsförklaring.
Sverige har, menar han, blivit en enda stor
industristad, och uppbyggandet av huvudstaden
kan betraktas som avslutat. Vad som kräves
är i stället en sund decentralisering.
Före
dömet finner Nordström i vad han kallar
”Den nya Gävleandan”, det vill säga de sista
årens strävan i denna eljest sedan ett par
årtionden tillbakagående stad att ånyo stärka
den självständiga ekonomiska uppgiften,
framför allt i sjöfartshänseende. I hela Norrlands
frigörande från Stockholms sjöfartsmonopol
ser Nordström för övrigt en av det svenska
nutidslägets angelägnaste uppgifter.
Norr-landshamnarna måste med egna resurser och
statsmakternas bistånd sättas i stånd att
fungera som vinterhamnar.
Detta är ett i sina konsekvenser mycket
vidlyftigt spörsmål, och det skall ej här närmare
diskuteras. Många skäl kunna anföras pro
och contra, och så har redan skett i
dagspressen. Det viktigaste är att vi i Ludvig
Nordström äga en man som vet att på ett pregnant
och slående sätt ställa fram de stora moderna
samhällsspörsmålen för svenska folket — icke
dem, som taga största utrymmet i andligen
antediluvianska politiska ledarespalter, utan
dem som gälla svenska folkets verkliga
livsproblem. Rütger Essén
Melodi ur fjärran
Johan Fabricius: Melodi ur fjärran.
Översättning av Hans Reutercrona.
Norstedts. 7: 50.
De som läste den förra året utkomna
”Komedianter drogo förbi” av den holländske
författaren Johan Fabricius tvekar säkert inte
ett ögonblick om glädjen, för att inte säga
nödvändigheten av att skaffa sig den nu
utgivna fortsättningen, ”Melodi ur fjärran”.
Man skulle endast önska att många fler för
sin egen skull ville begagna sig av tillfället
att göra bekantskap med en författare och ett
verk som reser sig vida över genomsnittet
för dagen. Det är så sällan man får i sin
hand en bok av så hög litterär kvalité som
i detta fall, att man befinner sig i en viss
förlägenhet för ord, när det gäller att ange
dess förtjänster. När tvivelaktiga och stundom
rent undermåliga alster av fuskare eller
litterära falskmyntare får epitetet mästerverk, vad
ska man då ta till för att karakterisera ett
arbete som bär den obestridliga äkthetens
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
