Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gaston Backman, Människoraserna och moderna rasproblem, anmäld av Gunnar Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
för svenskarnas hövdingar, avvisade
naturforskningens väg att söka lösningen på
människans gåta. Och naturforskningen kan heller
aldrig lösa människogåtan, men däremot
frigöra den, preparera fram det centralt gåtfulla,
det, vars konturer blottas ju mer
naturskeendets system av mekaniskt kausalbundna
relationer skalats undan. Undret — det skapande
momentet, i evolutionen och människolivet —
framstår bara väldigare, allteftersom vår
kunskap om människan växer.
Hans Alienus leddes till
fornvärldsvisio-nerna genom studium av musikinstrumentens
historia. Hade han haft tillfälle att i våra
dagar ägna sig åt historisk antropologi —
med tillgång till de senaste decenniernas
material av arkeologisk-paleontologiska fynd och
biologisk-kemiska forskningsresultat — skulle
han starta en ny Hadesexpedition till de
fantastiska skuggkontinenterna av
århundra-tusenden och årmillioner bortom Babylon och
Ninive.
Här skulle Gaston Backmans bok kunnat
ge material. Inte så att den själv är det allra
minsta fantasifull eller litterärt inspirerad,
tvärtom, det är svårt att tänka sig något mer
tvärtom. Men den ger kunskap, rik, mångsidig
och central — i verklig mening en orientering
inom det högaktuella och väldiga ämnet.
Dessutom äger den den atmosfär av affektfri
saklighet, av objektivt sanningssökande, som är
så oändligt välgörande, när det är fråga om
rasbiologi. Den vetenskaplighetens anda, som
är viktigare än de vetenskapliga resultaten,
redan därigenom att den är de vetenskapliga
resultatens första förutsättning. Det formella
blir då här av mindre betydelse. Stilistiskt —
både språkligt och idéarkitektoniskt — är den
eljest vad välvilliga recensioner brukar
uttrycka med termen konstlös.
Gällde det att väcka allmännare intresse för
ett nytt ämne, kunde det därför vara fråga om
hur boken skulle fyllt sin uppgift. Men när
nu intresset redan existerar, när över vårt land
liksom över hela världen går en rasbiologisk
intressehausse, fyller den på ett
utomordentligt sätt sin uppgift: att ge vetande i ett ämne,
om vilket man vill veta något. Det är den
svenska rasbok, som vi väntat på!
För arbetets sakliga styrka borgar
författarens långvariga erfarenhet och auktoritet som
medicinskt betonad antropolog. Härtill bidrar
den lyckliga omständigheten, att ett mycket
digert, modernt och vederhäftigt
sammanfattande rasbiologiskt arbete av professorn i
antropologi i Breslau, Egon von Eickstedt,
utkom förra året, lagom att, som Backman
betonar, läggas till grund för bokens
huvudparti, rasindelningen och rasbeskrivningen.
Men att på nuvarande kunskapsstadium
genomföra en rasuppdelning av den största och
brokigaste däggdjurshjorden i Vår Herres hage,
de två milliarderna mänskliga individer, att
fysiskt och psykiskt beskriva de uppställda
raserna, att söka utröna deras släktskap och
utvecklingshistoria och överhuvudtaget
män-niskoblivandets historia i förhållande till
naturutvecklingen, att vidare inrama den kring
människan centrerade framställningen i en
allmän redogörelse för
ärftlighetsförhållan-dena samt art- och rasblandningsproblemet,
och så till sist behandla de sociala-kulturella
frågor, som sammanhänger med
människornas rassammansättning eller biologiska
arvsfördelning, och detta alltsammans
koncentrerat i en måttlig volym, är likväl en i och
för sig ogenomförbar uppgift. För det första
är det ogörligt för en enda man att äga
sakkunskap inom alla de berörda områdena
tillräcklig för att undvika direkta oriktigheter,
och än mer att avväga de olika forskarnas
åsikter mot varandra eller att säkert skilja
det väsentliga från relativt oviktiga detaljer.
För det andra är forskningen inom många
hithörande områden så ung, resultaten så
svävande, själva grundfrågorna endast besvarade
med mer eller mindre sannolika hypoteser, att
någon definitiv framställning är principiellt
omöjlig att ge.
Felmöjligheterna blir naturligtvis större, ju
längre bort från det egna arbetsfältet
författaren rör sig. Så en parentesförklaring av
begreppet löss jord: ”löss = jord- och
sten-blandad lera”. Det är okänt, varifrån
författaren hämtat denna definition, vilken närmast
idealiskt uttrycker, vad löss inte är. Den
omständigheten, att lössen är en avsättning av
vindtransporterad stoftfin sand i
stäppområden och just saknar både sten och större
ler-halt, är dock naturgeografiskt oerhört
väsentlig. Ty både människoblivandet och
rasutbildningen sammanhänger intimt med stäpperna!
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
