Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harry Martinson: Ålderdomshem av sten. Ett romanavsnitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRY MARTINSON
ske mer än särskild, kanske generalhjonet.
Han kände en svag fientlighet mot honom.
Fröken fortsatte bortåt korridoren och
Martin följde henne. Korridoren var oändlig.
Från ett rum hördes tickningarna av en
spetshammare. Det var Evige Jons perpetuum
mobile som vrenskades ännu. Martin tänkte
på Kristofer Polhem, som han läst om i
läseboken. Ja, livet är underligt, tänkte han
lill-gammalt. Det låg nära till hands att tänka det.
Det var ett talesätt. Vid ändan av korridoren
öppnade Fröken en dörr och sköt in honom
i ett naket rum med många klädhängare. Där
var en bänk att sitta på och under bänken var
en värmeledning. Innanför var badrummet.
Det susade. Och suset blandade sig med det
bruset som han föreställt sig vara hjonens
brus.
— Nu klär du av dig och går in där, sade
Fröken. Du skall nog komma att tycka om det
här på Hemmet, lade hon till, ty hon märkte
att Martin såg lite rädd ut.
Alla fattighus ligga vid evighetens rand.
Där sluta många människor sina livsdagar.
Alla fattighus ligga vid Gåtans hav och äro
gåtfulla hus. Själva badvattnet susar på ett
särskilt sätt där. Allt går mot rädslan eller
psalmen där. Om natten går Gud sin rond i
korridorerna på alla fattighus. Han har
arbetsmannen Död med sig och pilten Nåd och de
tysta döttrarna Frid och Tröst, samt sin
hovnarr, dvärgen Djävulen. De gå från dörr till
dörr och lyssna till gubbarnas sömn. Ofta
händer det ingenting och ofta bara på lång
sikt.
Martin började klä av sig. Han var blyg.
Han tog i det längsta de plagg som inte
blottade honom, men Fröken stod kvar. Då dröjde
han litet och kliade sig, rev sig i håret och på
axlarna. Då frågade hon om han hade bobbor.
Han tvekade litet för att pröva antagbarheten
och konsekvenserna.
— Nää, sade han, det tror jag inte —
det — att jag har — nä då — nog är — jag
ren alltid.
— Seså ja, sade hon, så ska det låta. Hel
och ren.
Hel och ren var ett talesätt. Det betydde att
man hade väl lappade kläder och var ren i
öronen:
Ännu vågade han inte klä av sig riktigt.
Nu kunde han inte klia sig heller. Det blev en
minuts tystnad, under vilken han inte ens
kliade sig i tanken. Hon märkte hans
förlägenhet och sade avspännande:
— Nå, då går jag efter Lina nu då. Och
så gick hon.
Han satt kvar och tänkte över problemet
nakenhet. De skulle få se honom naken. Det
pinade honom. Han hade blivit rädd och blyg,
hur kunde det komma sig. Han tog mod till
sig och beslöt att ta av sig alldeles naken
innan Lina kom. Om han väntade skulle det
bli värre sedan.
Knappt hade han fått av sig byxorna,
förrän Lina var i dörren.
— God da! sade hon rakt på sak, ty hon
var kavat och rödbrusig och hade fyra ungar
på socknen. Det blir till att hoppa in här, sade
hon och öppnade badrumsdörren. Han steg
darrande in tätt följd av Lina.
— Ja, då börjar vi då, sade Lina, vattnet är
finfint.
Hon skvalpade med handen i karet, så det
blev små böljor. Så fint och hjältemodigt som
möjligt lyfte han benen över badkarets kant
och sänkte sin unga kropp ner i vattnet. Lina
gick ut för att hämta ett badlakan. När hon
återvände, var han mera van och hade redan
börjat umgås med vattnet, tog hela nävar
grönsåpa och löddrade ut den på armarna
och benen. Kroppens tabutrakt betraktade han
men vågade inte tvätta. Vattnet blev nu
mindre genomskinligt. Lina tog nu renhårigt
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
