Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jan Fridegård: Krypande liv. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANFRIDEGÅRD
ger hos sin kvinna, blek, nyrakad och
smal-bent ligger han där och undviker befruktning
med sin teknik.
Så tänkte jag i stället för att kvista ris som
det anstod en arbetare och sonen till en
arbetare. Samvetet, eller vad fan det var, gav mig
ett nytt svidande rapp på någon inre bakdel.
Jag såg på kaffekorgen och beslöt att dricka
kaffe innan jag började arbetet. Beslutet
bragte mig tillfällig lättnad.
Det bruna pinkfolket hade letat sig in i
korgen och satt fullt på sockerbitarna. När jag
skulle ta sockret satte de sig till motvärn utan
hänsyn till äganderätten. ”1 det avseendet
skickas nog ingen fattig fan till myrorna för
att lära”, tänkte jag.
Efter kaffet fanns ingen undanflykt mer.
Jag grep skäran som var brännhet av solen
och skådade ännu en gång ut över mitt
barrhelvete. Nedåt viken stod några granar kvar
och kastade litet skugga. Jag fick se det och
beslöt strax att börja där nere. Där var det
nog mindre gott om myror också.
Det tog en stund att gå dit genom
oländig-heten och väl där måste jag sätta mig och
vila. Det var inte många meter till sjön, det
gick små vågor på den och späd vass stack
upp i ruggar. Ibland slog en fisk till i en
rugg och jag tänkte på min barndoms metspö.
Det var inte utan att jag skämdes inför
herrskapsflickan också, att behöva ta detta
arbete. Jag ville att hon skulle anse mig nog
snillrik att inte behöva arbeta med händerna.
Jag ville vidare att hon skulle tro mig vara
den som en vacker dag kom med en ordentlig
överraskning.
Nu låg det nära till hands att uppfinna en
maskin som kunde kvista upp allt detta ris,
ta patent på den och så bli rik och berömd.
Tanken tilltalade mig mycket och jag beslöt
att lägga mig i gräset medan jag utvecklade
den vidare. Man tänker också bättre när man
ligger. Så behövde jag inte känna
samvets
kval heller eftersom tanken var hos arbetet.
Tanke måste föregå handling.
Det måste ha varit den smekande vindens
och de surrande insekternas fel att jag
somnade. Vågorna bidrog väl också med sitt
viskande i strandgräset. Mitt fasta beslut när
jag lade mig var att göra det drägligare för
den arbetsbetungade delen av mänskligheten
med min uppfinning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
