Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN NORGE
med det religiösa livet. Alltsammans är
symtomatiskt för en social inställning, som kräver
sociala rättigheter, samhällets beskydd, men
som inte innehåller något annat element av
social känsla än vad som behövs till en smula
demagogisk deklamation vid festliga tillfällen.
På så sätt isoleras människor och klasser. På
så sätt förtäras samhällenas kraft inifrån.
Blodet är inflammerat och kriserna slå ut som
bölder på samhällskroppen.
Grieg skall ha blivit kommunist under sitt
uppehåll i Ryssland, och hans skådespel är
otvivelaktigt ett socialt inlägg. Men det
behöver inte nödvändigt ha skrivits ut ifrån
en kommunistisk samhällsuppfattning. Grieg
kommer överhuvudtaget inte så långt som till
att anvisa läkemedel för den sjukdom vars
symtom han skildrar. Han ställer inte ens
en något så när fullständig diagnos. Men vad
han skildrar i levande, dramatiska bilder och
med en frisk och oförfärad
karakteriserings-förmåga kan ingen bestrida riktigheten av.
There is something rotten in the State of
Den-mark, och i alla stater. Det veta vi. Det skadar
inte att också dikten påvisar det för oss.
Indifferentismen är vår värsta last och fara.
Det är en värdig konstnärlig uppgift att
bekämpa den.
Griegs skådespel har en speciellt norsk
appell. ”Vor ære og vor magt har hvite seil
os bragt”, heter det i Bjørnsons sjömanssång.
Griegs skådespel är en anklagelse, som kort
och gott går ut på att Norge spekulerade i och
för blodspengar sålde sina sjömäns liv. Man
kan säga: om det är sant, så var det i varje
fall under kriget det skedde. Varför icke låta
det förflutna vara glömt? Varför gå till rätta
med gamla synder? Förmodligen av den nära
till hands liggande orsaken att de kunna
upprepas. Individer och nationer äro lika i ett
stycke: de glömma med flit sina synder för
att desto bättre kunna framhärda i dem.
Griegs skådespel bör inte uppfattas som ett
NORDAHL GRIEG
isolerat angrepp på den norska
skeppsredar-kåren. Den har utfört storverk och är vårt
lands stolthet. Det är extraordinära
förhållanden Grieg skildrar, men bör man förvåna sig
över att han anser, att förhållandena när som
helst kunna bli extraordinära igen? Ser man
inte perspektivet i stycket, bedömer man det
ovillkorligen fel.
Det skulle kunna skrivas åtskilligt mera
med anledning av Griegs stycke, men i detta
brev får jag nöja mig med att konstatera
detta som ett bevis för att det står i kontakt
med verkligheten och därför fängslar läsaren
respektive åskådaren. Det är antaget på en
rad skandinaviska teatrar, och det blir
spännande att se hur det kommer att verka. Det är
klokt och fast byggt, har utomordentligt
verkningsfulla scener och kontraster och
tacksamma roller. Svårigheten är den att Grieg
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
