- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / September 1935 Årg. 4 Nr 7 /
38

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RONALD FANGEN

opererar med en utpräglat bergensk
lokalfärg, som han behärskar till fulländning men
som inte utan vidare kan överföras till andra
lands scener.

Kort sagt: Nordahl Grieg har med detta
stycke infriat förhoppningarna om sin talang
och givit nya löften.

2.

Nordahl Grieg är ensam i sin generation.
Det finns inte någon kull av norska skribenter
som nu är litet över trettio år. I hastigheten
erinrar jag mig bara Hans Heiberg, en
brorson till Gunnar Heiberg, som har givit ut två
talangfulla böcker, men vars
författarfysio-nomi man ännu inte kan klart urskilja.

Om vi så övergå till Waldemar Brøgger,
måste även han sägas vara ensam i sin
generation, men eftersom han bara är ett par och
tjugu år, kan han ju ännu få följeslagare. Han
producerar i raskt tempo. Han har redan givit
ut tre romaner. Det är inte lätt att
karakterisera dem. Man har inte lust att säga de hårda
ord, som utan svårighet kunna sägas, och det
goda man har lust att säga gäller mera
böckernas atmosfär, deras vittnesbörd om en
levande människa och en intensiv intellektuell
verksamhet än deras egentliga innehåll. Men
är det inte detta som är avgörande, när det
gäller en tjuguårings böcker? Om en
författare i den åldern har allting färdigt, innehåll
och form och livsåskådning, då kan man i
nittionio fall av hundra gå ut ifrån att han
har det på bekostnad av verklig kärna och
ursprunglig fruktbarhet, att han med andra
ord är en epigon. Om å andra sidan allt är
fel och falskt och hjälplöst, är åldern ingen
garanti för att fortsättningen skall ge något
bättre. I själva verket är det väl ofta så med
de böcker goda diktare skriva som helt unga,
att fastän det är mycket i dem, som alls inte
håller måttet, bryter i vissa fragment en ny,
konstnärlig kraft igenom. Dessa fragment bli

avgörande för vad man skall tro om mannens
framtid, och sådana finner man i Brøggers
romaner, särskilt i den andra i ordningen,
”Anden akt”. Han skildrar där ett stort
sällskap, där det försiggår många märkliga ting.
Det äi ypperligt gjort och kan tyda på att
Brøgger bör försöka sig på dramatiskt
författarskap. Det skulle bland annat bidraga
till att disciplinera hans form. Under inga
omständigheter är det tvivel om att Brøgger
kommer att få betydelse i norskt kulturellt liv.

Brøggers fjärde bok, som utkom nu i vår,
är inte en roman utan ett filosofiskt arbete,
som har den imponerande titeln ”Vår tids
undergång”. Det går för all del bra att
kritisera den också. På vissa ställen är den oklar
och verkar vårdslös i stilen. Personligen är
jag ett par gånger oense med honom i hans
värderingar. Då och då tycker jag också att
han opererar med en svår och föga fruktbar
terminologi.

Men det har inte mycket att betyda, ty
Brøggers bok är otvivelaktigt ett imponerande
arbete av en helt ung man. Det är alltid en
glädje att träffa på människor, som med liv
och själ äro engagerade i tillvaron, som vilja
ha förstahandsorientering, som gå löst på
problemen, som äro immuna inför maner,
motståndskraftiga inför jargong, energiska i
tanken och öppna i bekännelsen, som våga
erkänna både att det finns saker i tillvaron,
som de inte kunna förklara, och att de hos
sig själva ha upptäckt något så föga
ändamålsenligt som ett känsloliv. Det är stora
ting. Man blir plötsligt nyfiken.

Brøgger har orienterat sig i tillvaron, och
resultatet är en bok som, efter vad jag är böjd
för att tro, varslar om en ny generation och
en ny hållning i norsk litteratur. Den kan
läsas som ett filosofiskt arbete. Men den är
först och främst en deklaration. Den är en
uppgörelse med en materialism, som har gjort
mänskligheten sjuk. ”Det ligger något i att

38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 22 16:14:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-7/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free