Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN NORGE
Freud har betraktat mänskligheten som en
patient, det är den materialistiska livssynen,
som patienten lider av”, skriver han. Detta
motiverar han på många sätt — bland annat
genom att undersöka själva psykoanalysen
och konstatera, att den kunskapsmässigt är
otillfredsställande, därför att den inte vet ”att
helheten är något absolut olikt delarna, att
helhetsupplevelsen är något från den
analytiska insikten väsensskilt”. På ett annat
ställe sammanfattar han sin uppfattning
sålunda: ”Så snart man är på det klara med
den fundamentala skillnaden mellan
upplevande själsverksamhet och kunskapsmateria,
är allt försvar för materialismen omöjligt.”
På materialistisk-psykologisk
kunskaps-grundval kan ingen moral bestå — det är en
sanning som de flesta människor indignerat
tillbakavisa i det de i panik klamra sig fast
vid det halmstrå som kallas det
ändamålsenliga — som om mänsklighet, när det på
allvar gällt, någonsin låtit ändamålsenlighet
och förnuft dirigera sina handlingar. Skulle
man bygga moral på materialistisk kunskap,
skriver Brøgger, skulle det sluta med ”att det
blir lika många sorters moral som det finns
magistrar vid universiteten, eller också slutar
det helt enkelt med diktatur, alltså med
fullkomlig kapitulation inför uppgiften att
fastslå vad som egentligen är moral”.
”Den materialistiska filosofien kan inte
föreställa sig annat än en relativ moral,
bestämd av vilket ändamål och vilken nytta
moralbuden kunna ha. Någon annan
grundval för moralen finnes icke utanför
religionen”, säger han. Och jag skall inte motsäga
honom, jag är förvissad om att han har rätt.
Brøgger sysselsätter sig en del med ett
intressant modernt fenomen — det han kallar
den liberala vidskepelsen visavi förnuftet. Att
han inte är motståndare till förnuftet bevisas
av att han arbetar på att skaffa sig insikt och
uttrycka sig förnuftigt så långt han mäktar.
WALDEMAR BRØGGER
Jag nämner det därför att man ständigt ser,
att när någon förklarar, att förnuftet icke
kan lösa alla problem, inte ens de mest
påträngande, så ropar en kör av förnuftets
sorgliga riddare: här ha vi en förnuftets
fiende! Varpå de låta problemen förbli olösta.
Det märkligaste är att de liberala
förnufts-dyrkarna äro ivriga anhängare av
psykoanalysen. Brøgger frågar: ”Vad blir det av
förnuftet inför det undermedvetnas jättelika allt
och intet — detta mörkrum, där det ser ut
som om ödena och folkens liv ha sitt
ursprung.” Det är ett intrikat spörsmål. Och
han påpekar ett för materialisterna lika
besvärande faktum när han säger: ”Både
atomfysiken, relativitetsteorien och psykoanalysen föra
rätt in i en helt ny tidsålder, upplösa sin egen
grundval, materialismen, och göra den nyare
tidens fakta till problem.”
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
