Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Amerikansk prosa (III) - Anmälda böcker - Thomas Wolfe, Of Time and the River - William Faulkner, Pylon - Erskine Caldwell, Journeyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
WILLIAM FAULKNER
särskilda lagar, den står över honom själv och
han är underkastad dess obeveklighet.
Faulk-ner ger ofta en underlig känsla av att vara
ett instrument för något som måste uttryckas;
han är samtidigt ovanligt personlig och ändå
bortom det personliga. Hans romaner är
sömn-gångarvandringar, där tid och rum upphört
att vara fasta begrepp och kontinuiteten
upphävts. Hans människor stirrar förhäxade in i
sitt eget öde som i det ljus i vilket de ska
förgås eller fullkomnas. De söker kärleken
eller döden — eller döden bortom kärleken.
Hos Faulkner finns en egendomlig utplåning
av gränserna, en identitet mellan gott och
ont, mellan kärlek och hat, till och med —
som den norske psykoanalytikern Braatøj
påpekat — mellan män och kvinnor. Allt och
alla rör sig mot samma mål: utplåningen. Vad
som särskilt präglar Faulkner, vad man
brukar uppfatta som hans perversa grymhet, är
en ovanligt stark dödsdrift. Det är ingen
mot
sägelse att däri även se en ovanligt stark
livs-drift.
Faulkner har skrivit mästerliga noveller,
men utan tvivel kommer han riktigt till sin
rätt endast i romanerna: han behöver utrymme
för att helt kunna ge sig sin ingivelse i våld
och följa den på dess vägar, vilka är
hemlighetsfulla och invecklade som drömmens.
Nästan alla hans romaner är originella och
betydande. De innebär ett ständigt
återvändande och en oavbruten förnyelse.
Människorna och situationerna är visserligen
aldrig desamma, men de har dock ett slags
identitet. Det är samma öden som gång på
gång fullbordas. Så stor är deras betydelse för
författaren att han ständigt med oförminskad
styrka kan uppleva och gestalta dem på nytt.
Den nya boken, ”Pylon”, kan till en början
te sig som ett avsteg från hans tidigare
diktvärld, det är en annan miljö — av
understruket speciell karaktär — och i viss mån
andra människor. Men det är samma makt
som drivit Faulkner att skriva om dem och
därför är skillnaden blott en yttre. Han visar
åter sin förmåga att förena saklig
precisions-realism med ett starkt fantastiskt drag till en
ytterst suggestiv helhet och att förmedla
känslan av det hemlighetsfulla, det på något
sätt outtömliga i vanliga människors liv.
I ”Pylon” har detta fått en nästan symbolisk
gestaltning: ett par av personerna är flygare
och samtidigt som de är enkla, vanliga
människor är de främmande, obegripliga varelser.
De lever ett liv som har föga gemensamt med
andra dödligas^ de är bortom gott och ont,
bortom fruktan och bekymmer och vanliga
lidelser och behov. De är besatta av sitt liv
i luften, det är som om de bara levde några
minuter varje dag: uppe i rymden, i spänning,
i hastighet. Denna besatthet är gemensam och
möjliggör deras liv tillsammans: de båda
männen åtföljs av en ung kvinna, Laverne,
och hon tillhör dem båda utan att det syns
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
