Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hermann Hesse: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMANN HESSE
vår borgerlig-kapitalistiska tid för att
bestämma, vilka rester eller delar av denna
kultur, som kunna vara av värde även för
framtiden, för den klasslösa staten. Det visar
sig då, att denne borgerlighetens oförsonlige
fiende och domare icke bara har noga studerat
utan också delvis högt älskar denna
borgerlighets sista kulturtyp med dess konst, dess
diktning, dess historiefilosofer, dess illusioner och
pessimister; sålunda märker man överallt i
hans förintande uppgörelser med Spengler, att
han har studerat vissa av dennes positiva
sidor, särskilt vissa kulturmorfologiska
kapitel, mycket omsorgsfullt, ja, rentav med ett
slags grymt kärleksfull uppmärksamhet. På
ett levande och delvis mycket originellt sätt
behandlar han i detta sammanhang ting som
arkitektur och musik och film. För
uppmärksamma och kritiska läsare är boken verkligt
givande.
”Die Verwandlung des Menschen” heter en
betydande bok, rymmande ungefär tjugu olika
uppsatser, av Emil Lucka (Raschers förlag,
Zürich). Dessa essayer äro alla läsbara, och
de äro organiskt och meningsfullt ordnade i
boken för att tillsammans bilda en enhet. För
att ge en föreställning om vad bokens titel
åsyftar, kan jag ur en av essayerna citera
dessa ord: ”Driften att förvandla sig, att bli
en annah människa, ett djur eller en gud, är
en urdrift hos människan, och den gamla tron
på själarnas förvandling och deras väg genom
flera kroppar i på varandra följande jordeliv
projicierar bara denna djupt rotade längtan
efter att förvandlas och på ett hemlighetsfullt
sätt föras in i en metafysisk värld.” Alla
bokens kontemplationer och väl avfattade
avhandlingar kretsa kring denna urdrift och
förhärliga alla den själsliga
förvandlingsförmågan, den gudomliga lekdrift, som lever
inom oss. En smidig och kultiverad författare,
som är väl bevandrad i konstens underland
och som föredrar liknelsen framför
abstrak
tionen, lägger här fram många fina
upplevelser och erfarenheter, och gör det med ett inslag
av gemytlig jargong och med en charm, som
inte alla förtjänstfulla böcker äga.
Bland Tysklands mest betydande författare,
som man i utlandet knappast alls och inom
Tyskland för litet känner, måste jag denna
gång nämna en, som i april fyllde sjuttiofem
år, Christoph Schrempf, en tänkare och
diktare av hög rang och helt originell typ. Han
var först teolog, blev präst, fann att hans tro
inte stämde med hans kyrkas, provocerade
fram en brytning och avsattes i januari 1892
från sin prästsyssla. Sedan dess har han gått
sin väg som fri talare, utgivare av en egen
tidskrift och slutligen som författare till
betydande böcker, en den fanatiska
sanningskärlekens och obetingade konsekvensens envisa
och hårda väg, och hans inflytande är mycket
större än vad hans böckers upplagssiffror ge
vid handen. Sedan fem år tillbaka ha hans
vänner samlat hans verk i en samlad upplaga,
som nu är nästan färdig; sist utkommo de
tionde och elfte banden. Dessa två band
innehålla icke något av hans lättare tillgängliga
arbeten, snarare ett av hans svåraste, hans
biografi över Søren Kierkegaard. Ty med
Kierkegaard, som Schrempf redan som student
lärde känna, har han intensivt sysslat i många
år som översättare och kritiker, långt innan
Kierkegaaid blev ett slags litterärt mode och
basen för en ny teologi i Tyskland.
På sitt sokratiska, nyktra, tåliga och
samtidigt djupt lidelsefulla sätt följer Schrempf
i dessa två tunga band den danske dialektikern.
Han förefaller envist kritisera honom, han tar
oförsonligt ställning mot honom, påpekar alla
hans motsägelser och halva sanningar — men
älskar honom ändå, är full av allvarlig
uppmärksamhet inför hans komplicerade verk och
full av respekt för den egendomliga form av
storhet, som han finner hos honom. Vad som
intresserar honom så mycket hos Kierkegaard,
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
